Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1851, sida 1

111 p IUBCII AHTIOUS, 1C1 JP SAmHUMA aäanmonser enda medlet till att förmå den andra statsmakten att göra afseende på de af Ständerne sramställda anmärkningar, ville han likvål icke nu yrka på återremiss, då andra talare af samma parti redan förklarat sig villiga att bifalla den ifrågavarande punkten. Hr Petr beklagade imellartid denna splittring, hvilken han ansåg uppmuntra regeringen att fortsåtta sitt origtiga och klandervärda system. Betråfftande 12:te punkten, hvari tillstyrkes ett extra anslag af 80,000 rdr för komplettering af bevåringsmanskapets reservförråd, yttrade hr Petrå att han funne ett särskildt skål till återremiss derutinnan, att någon viss slitningstid ånnu icke blifvit beståmd, utan utgjorde detta beståmmande ånnu föremål för sammansatta statsoch ekonomiutskottens handlåggning. I den diskussion, som i följd af denna anmärkning uppstod, deltogo hrr Winge, Lagergren, Almgren och Halling, hvilka alla opponerade sig mot hr Petrås åsigter. 13:de och 14:de punkterna, i hvilka utskottet afstyrkt åtsk. i bondeståndet våckta förslag, godkåndes. En ganska långvarig och liflig diskussion föranleddes af bet. N:o 162, hvari utskottet afstyrkt 1:mo anslag till nedhuggande af linieskepp till fregatter, 2:do anslag till ångbogseringsfartyg och 3:tio tillstyrkt anslag till komplettering af flottans materiel, 600,000 rdr. Hr Wern upplåste det anförande, som grefve Platen haft vid utlåtandets bordläggning hos Ridd. och adeln, samt beklagade, att detta stånd satt sig emot departementschefens begåran att anförandet måtte varda medstånden kommuniceradt. Hr Hörnstein ansåg det vara bättre att bygga nya skepp, än nedhugga gamla, hvilket skulle kosta betydligt. Hr Palander uppträdde till linieskeppens försvar och ansåg det vara mindre välbetänkt att göra sig af med stora slottan, på sätt grefve Platen föreslagit. Fullbordandet af de nu under byggnad varande linieskeppen skulle ej kosta stort mera ån deras förändring till sregatter; önskade fördenskull att alla tre punkterna måtte bifallas. Hr Petr åter yrkade återremiss af första punkten, förmenade det vara ett pedanteri af Stånderne att vilja med reglementariska föreskrifter binda regeringens hånder så, att icke ett enda linieskepp finge nedhuggas. För öfrigt ansåg han dessa skepp endast vara en ögonfägnad och förliknade dem vid biskopsembetena. Om man ej hade linieskepp så kunde man hjelpa sig med fregatter, liksom om man vore utan biskopsstolar, man mycket vål, och tillochmed mycket båttre, kunde hjelpa sig med domprosterier. Yrkade återremiss. Hr Indebetou inståmde med hr Hörnstein. Hr Ekholm ansåg ett bifall till 1:sta och 3:dje punkterna vara högst inkonseqvent, dels med afseende på R. S:ts vid föreg. riksdagar uttryckta önskan, och dels derföre att ståndet lofordat sjöministerns förslag. I följd af Sveriges inskränkta tillgångar måste man göra ett val mellan stora och lilla flottan, och ett sådant kunde ej vara tvifvelaktigt, då de gamla linieskeppen höllo på att ruttna och de nya sades vara sådana, att de icke kunde uthårda någon strid i linie. Hrr Sandin och Berg instämde med hr Petr6. Hr Lagergren tillstyrkte bifall, så mycket hellre, som han trodde att Sverige skulle upphöra att gålla såsom sjömakt och såsom handlande nation förlora förmågan att göra sig respekterad, i samma ögonblick fartygen försvunne. Med 33 nej mot 16 ja återremitterades punkten. Den andra, hvari afstyrkes anslag till ångbogseringsfartyg, godkåndes, och den tredje, som tillstyrker ett anslag af 600,000 rdr till flottans materiel, återremitterades. Al N:o 163 genomgingos endast tvenne punkter. Den första, hvari tillstyrkes att anslag af 84,625 rdr till hamnbyggnaden vid Wisby, bifölls med det tilllågg, att staden skulle stålla såkerhet för arbetets fullbordan, och skulle medstånden inbjudas att förena sig om detta beslut. Hrr Billström, Noring och Halling ville hafva punkten återremitterad för att få detta vilkor i densamma intaget. Härutinnan instämde hr Hesselgren. Hr Petre talade emot punkten och påpekade det origtiga i att representanterne komma upp till riksdagen nästan endast i åndamål att vigilera för dylika anslag, hvarvid de kasta alla andra allmånna årenden öfver bord. Urr Lindström, Palander, Wern, Wedberg, Indebetou oeh Brinck talade för bifall med osvanbemälte tillågg. — 2:dra punkten bifölls utan diskussion. Bondeståndet förehade åfven extra statsregleringen af hvilken bet. N:o 160, om ytterligare anslag till