Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 150.) Arnould närmade sig till de tvenne lamporna. Han gick med lätta steg, liksom hade han fruktat att trampa på familjen de Meserays stoft. Han drog djupt efter anden, svetten lackade från hans panna och hans bjerta klappade våldsamt. Snart fästade han sina irrande blickar på en stor Christus-bild af elfenben, som tycktes bevaka och försvara de döda. Anländ till foten af det heliga korset, föll ban på knä och uppsände en bön till verldens frälsare för Emmelinas själ. Lugnad af bönen giek han ännu längre fram och lutade sig ned för att läsa epitafierna: der låg en furste af Meseray, som två gånger försvarat sitt slott emot Normanderna; här en ärorik korsfarare, som icke återkom från det heliga landet förrän efter de otrognas fall; längre bort en tapper riddare, som Ludvig XI låtit hänga för uppror; vid hans fötter låg en hertig som utmärkt sig i religionskrigen. Grafskrifterna voro till hälften dolda af lager-och eternell-kransar. Ofvanför kistorna hängde familjens gamla baner; det minst skadade visade ännu silfverkorset på den azurblå duken, ett ärorikt banr, som bar himlens färg och Guds vapen. Arnould gick med långsamma och vacklande steg bland dessa likkistor, och vågade knappt draga anden, af fruktan att uppväcka de döda. Han vågade ej eller