Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1851, sida 1

La AUUAAAA 415LLTLCL, Derannåd enIIgLT VIVe B2ä2—2— F——— handlade dogmen; men den sörer en mera ståtligt draperad fana. Menniskor fulla af stolthet, egenkårlek och sjelflörtröstan hafva utbredt denna låra och hafva i sin fåfånga utropat: hvad behöfs att vi söka Gud i himlarnes höjd, vi skola blifva våra egna Gudar — och så hafva de proklamerat förnuftets suverånitet. Förnuftet, taget i sin allmånhet, år ett mycket obeståmdt begrepp. Hvar finnes detta förnuft? Hvilken har definierat det? Hvilken har samtyckt till och godkåndt denna definition? På hvilka kånnemårken kan man i synnerhet igenkånna förnuftet? I hvilket hörn af verldshistorien skall man söka det? Blär hvar och en förnuftet inom sig? Om så år, hvilken oerhörd mångd af förnuster och af Gudar! Hvilkens förnuft bör regera verlden, Socrates eller Platos, Alcibiades eller Filips af Macedonien, Epicuri eller Senecas? Vi förlora oss bland mängden af dessa förnufts-menniskor. Förgåsves forska och söka vi får att finna den som bår tecken att han har det enda råtta och högsta förnuftet. Hvar skola vi då finna detta högsta förnuft? Säkerligen ingenstådes eller --allestådes. Förnustet, i denna — om vi så få såga — konkreta mening, uppfattas på olika sått i olika tider och af olika personer. Ej nog med att det föråndras af åren och klimatet, det år ock underkastadt passionernas verkningar. I Frankrike, der förnuftets suveränitet högtidligen blifvit proklamerad, har förnuftet inom en kort tiderymd undergått många föråndringar. I Richelieus tid och under Ludvig XY samt under monarkiens sista dagar var förnuftet feodalt och monarkiskt: konungen var förnuftet. Efter 1789 blef förnuftet patriot. Det förenade sig med nationens rått. Revolutionen störtade förnuftet i den sörsärligaste rörlighet, till dess det lågrade sig såsom ett åskmoln kring guillotinen. Under kejsardömet förvandlades förnustet till en endas råttighet. 1814 sade förnuftet sig vara en himmelens dotter och tog sin plats på trappstegen till Guds thron. Ar 1830 konstituerade förnuftet sig hos konungen och kartan. Sedan 1848 representeras förnuftet af en mångd partier med alldeles motsatta principer och åsigter. Men hvar år nu det sanna förnuftet, som skall döma öfver alla dessa andra förnuster? Hvarochen svarar efter sina politiska böjelser eller intressen att det år hår eller der eller annorstådes. Men de kunna aldrig sins imellan öfverens. Hvem skall skilja dem åt och döma dem imellan? Vi anse att man till denna sista fråga ej kan svara annat ån, att domsråttigheten tillhör majoriteten, d. v. s. det största antalet. Man finner således, att förnuftets suveränitet (likasom de förut vidrörda politiska doktrinerna och dogmerna),