Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1851, sida 1

försöka att kåmpa imot; men de duka slutligen under i striden. , Alla vära politiska håndelser hafva visat hvilka följderna åro al ett illa styrdt folks vaknande eftertanke. Ty man må ej tro att revolutionerna åro låttsinniga rörelser, föranledda af slump eller af passionernas uppbrusning; nej, långsamt beredda i folkets innersta genom eftertånkande och begrundande, åro de alltid resultaterna af ett allvarsamt arbete. Sjelsva utbrottet kan dock föranledas af någon ovåntad och tillfållig håndelse. Upptåckten af att de mest lagstridiga beslut fattas och utföras, har först öppnat ögonen på folket. Når folket sett, hurusom de styrande tillbringa sitt lif i låttsinne och vållust, att de skatter, som utpressats från de fattige, endast tjenat att underhålla elaka passioner såsom herrsklystnad och andre dylika, att makten slutligen uppoffrat folkets mest kåra intressen — då har folket funnit nödvåndigheten att också hafva ett ord med i laget. — En opposition bildar sig och regeringen söker qvåsa denna opposition. Kampen börjar — den utstråcker sig allt mer och mer samt slutar med att hela nationen deri indrages. De politiska hvålfningarne i utlandet hafva ej försiggått utan att vara åtföljde af beklagliga håndelser; dock, ur den blodiga marken har ett allmånt vål uppspirat. Detta allmånna vål år upphåfvandet af några fås magt att förtrycka och helgandet af principen för alla politiska sanningar: folkets suverdnitet. Vi åro dock i detta hånseende lyckligare ån de fleste andra nationer. Hos oss hafva revolutioner och blodsutgjutelser ej behöfts får att få principen. af folkets suverånitet erkånd. Denna princip år hos oss lika gammal som vår historia. Och om ån under tidernas lopp ett och annat försök att tillintetgöra och qväsva tillåmpningen af denna princip skett från de stores sida, så har detta dock ej lyckats dem, åtminstone ej för någon långre tid. Ty lika litet som feodalförtrycket kunnat blifva hemmastadt hos oss, lika litet har menige man kunnat förmås att glömma den tid, då hvarochen som var man för sig omedelbart deltog i afgörandet af rikets vigtigaste angelågenheter. Når nu så år, vore det ju oförlåtligt att tro det vi icke skola kunna fullborda vår sociala förbåttring på ett fredligt sått, utan att det skulle vara en beklaglig nödvändighet åfven för oss att genomgå alla en revolutions fasor. De åro mycket okloka och mycket brottsliga, som hårdnackadt såtta sig emot de sam hällsförbåttring r. hvilka denna princip medför såsom sina konseqvenser. De åro således samhållets och ordningens fiender, oaktadt de ständigt deklamera och föra på tungan det vackra påståendet att de vilja kon servera det beständande, för att uppråtthålla ordningen. De inse icke eller, råttare, vilja icke inse att det beståndande jemnte mycket godt och friskt innesluter en god del ruttet och förskåmdt. Att bevara detta allt sammenblandadt utan urskiljning år ej att konservera utan att förstöra, ty det onda sprider sig slut