Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1851, sida 1

— — — tidning, men ville försvara inför tribunalet. Han räckte Taillefer handen och den olycklige sadren bad honom med bruten röst att så se de blodiga rättegångshandlingarne. — Jag har förlorat min dotter, det har jag sagt dis: hennes älskare år adelsman, det år den unge Arnould de Longpre; jag har nyss fått veta af en domare, att ett dylikt namn .... Camille lutade sorgsen sitt hufvud, men höjde det snart åter, ropande: — O, min Gud! hvilket förfårligt ljus uppgår för mig! Man har beråttat mig en rörande scen af uppoffrande tillgifvenhet, som passerat förra Veckan inför revolutionstribunalet: det var två unga ålskande, en markis och en grefvinna; markisen påstod, att hans unga följeslagerska var en dotter af folket och icke af adel. Ack! det var en markis de Longpre. Jacques Taillefer bleknade och vacklade. Den unga flickans namn? frågade han ängsligt. — Namnet på en stor fransk historieskrifvare, fröken de Meseray. — Det år min dotter, det år Margareta! Hon har velat dö med Arnould och rådda fröken de Meseray, som dödt en skön dåd i sitt slott. — Hvar år min dotter? Margareta, hvar år du? -— För Guds skull, såg icke att hon år död! Men nej, ingen hemlighet, jag vill veta allt. —Lugna dig: jag tror att domens verkställighet blifvit uppskjuten till dess ett vittne konstaterar personernas identitet. De två ålskande böra finnas i Conciergeriet; låt oss skynda dit och se efter! Om du i den fångna flickan igenkånner din dotter, så skola vi rådda henne. (Forts.)