ligen till det friska, och så omkommer allt. Vi fråga: kunna desse så kallade konservativa, med skål tillågga sig detta namn? Tillhörer detta namn i sjelfva verket ej oss, som, medan ånnu tid år, vilja amputera den angripna delen för att bevara hela kroppen från upplösning, oss, som strida för att få allas råttigheter erkånde de facto, likasom de nåstan alltid i vårt land Varit det de jure? Men vi vilja ej ,med dem tvista om namn. Må de gerna sörnöja sig af namnet -konservativa, under det de med händer och fötter arbeta på att förstöra. Vi protestera ej mot namnet -liberala, ja icke ens mot benämningen -radikala. Framtiden skall dock visa, hvilkendera, de eller vi, menat årligast med samhållets och ordningens uppråtthållande och beskyddande. Framtiden — såga vi — och en icke alltför aflågsen framtid skall lågga detta i dagen. Vi öfvergå till vårt åmne, och för att låta principen af folkets suverånitet framstå i hela dess orubbliga sanning, skola vi i korthet kasta blicken på några låror, som af statsmån och filosofer tid efter annan lagts till grund för deras försök att konstruera och regera samhållena. Hårunder skall det blifva klart för oss, att dessa låror inom sig burit fröet till sin förstörelse, och att de derför ej varat långe eller lyckats göra sig gållande. (Forts.)