Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1851, sida 1

WCLeHq — ten, krossas och förderfvas, innan de så säljag — då år man liknöjd för statens sörlu2 . 2 2 ster, då sätter man sin egen skuggrådsla högre ån omtankan för nationens sjelsständighet och åra: om man med en fråmmande Prins kontraherar om en hemgift af statsmedel, Öfver hvilka man icke eger den ringaste dispositionsrått, så år man frikostig, men på ett beSynnerligt sått; , om en Handelsförening i Norge finner det för den Norska sjöfarten förmånligt att hafva fyrbåkar på ett par holmar, som ligga invid en allmän segelled för Norska skepp; och om vederbörande Svenska embetsmyndighet afstyrker dessa fyrbåkars uppförande för Svensk råkning, emedan de för vår sjöfart åro obehösliga, samt bönsaller, att åtminstone den ena måtte uppföras på Norges bekostnad, enår de båda vore för Norsk råkning. Hvad gör då vår fosterländska regering? — Den befaller att båda skola uppföras på Svensk bekostnad — en liberalite, till Norges förmån, som kostade Svenska statsverket 45,920 rdr bko, och allt framgent kommer att ådraga detsamma en årlig utgift, för fyrbåkarnes underhåll, af 2000 rår bko. (Under samma tid detta sker, sakna vi medel till kompletterande af vårt eget fyringsvåsende, hvarom Sjöförvaltningen tog sig friheten i underdånighet erinra). Når, under bemödanderne att smickra den Norska fåfångan, regeringen i nåder funnit skåligt bestryka vår urgamla, årade Svenska flagga med de rödbrokiga, för verlden dittills fullkomligt obekanta Norska fårgerna, och i följd af deita beslut, alla Unionsvapen och flaggor vid Konsulernes stationer, skulle till oigenkånlighet söråndras, — en åtgärd, som endast tillkommit på grund af Norska pretensioner, och som lånde till Norges båsta, så blefvo dessa kostnader, omkring 15,000 rdr bko, bestridda endast af Svenska medel. — Vi skulle tro, att detta var frikostigt, om något förtjenar detta namn! Det år bekant, att Handelsoch Sjöfartsfonden, af hvilken både Sveriges och Norges handelsintressen skola vårdas och understödjas, delar sig i tvånne afdelningar, den ena kallad: den gemensamma fonden och den andra: Sveriges enskilda fond. Sveriges handel och sjöfart åro således betungade med dryga afgifter till båda dessa fonder; och man skulle vål förmodat, att den förra, som år till för gemensamma åndamål, ätnjöte lika bidrag från Norge som från Sverige; men detta år långt ifrån håndelsen. Vi veta icke något enda år, då Sverige till denna fond icke erlagt öfver 180,000 rdr bko, hvaremot Norge till den gemensamma fonden aldrig betalar mera ån 15,000 spdr, d. v. s., efter nuvarande kurs, 38,750 rdr bko. Vid utomordentliga tillfällen (såsom t. ex. vid underhandlingen med Marocko om afskaflande af tributen från Svenska och Norska skepp) låter vår frikostiga regering endast de Svenska utgifterne sörökas och de Norska derimot förblifva vid deras vanliga belopp. De förra stego af sådan orsak, t. ex. 1838, till 434,451