ler 258,333 rdr bko, säledes erlägger Sverige redan nu 704, 507 rdr bko, eller I, O56, 760 rdr rgs mera ån Norge, i stållet för att, om man antager att konungahuset behöfver båda dessa anslag, Sverige skulle af totalsumman, 1,221,173 rdr bko betala endast 615,586 rdr 24 sk. bko, och Norge ett lika belopp. Likväl har konungen vid denna riksdag begärt förhöjningar endast af Sverige. Åf vårt land begårdes vid förra riksdagen 75,000 rdr bko förhöjning; men af Norge beAf Sverige begåres vid denna riksdag: 1:0) 18.000 rdr hko till kronprinssessan, och 2:0) 161,508 rdr bko till kronprinsens bosättning: men af Norge begåres ingenting, hvarken till det ena eller andra. Man har långe betviflat detta, och såvål nu som vid förra riksdagen, halva regeringens vånner sökt underhålla den tron, att en sädan partiskhet icke skulle få ega rum, utan att dylika propositioner nog gjordes åfven i Norge. Vi hånvisa nu de tviflande till regeringens eget Norska budgetförslag för perioden från 1851 till 1854, hvilket nyligen blifvit offentliggjordt. Man återfinner der ganska riktigt de vanliga 100,000 speciedalerne för kgl. huset. Under sådana förhållanden kan det för Norrmånnen vara föga betånkligt, om den kgl. familjen tåckes utgrena sig i tre eller tio hof. Det år, i allt fall, Svenskarne som få betala det; för Norrmånnen ökas till och med sördelarne derigenom. Men om populariteten och det fordna förtroendet dermed åfven flyktar från stjufbarnen till ett annat land, kan någon undra derpå? Om de af Sverige åskade förhöjningarne beviljas, skola vi i år komma att ensamme till konungahuset betala 1,142,348 rdr bko, men Norrmånnen nu, likasom för flera år sedan, endast 258,333 rdr s. m., eller söga mer ån en sjettedel af hela totalsumman. Vi fråga nu: Kan man tånka sig något mera orimligt, ån att konungen öfver tvenne folk begår blott af det ena afgifter får den gemensamma kronprinsens förmålning eller Kronprinssessans handpenningar? Kunna Svenskarne ätnöja sig dermed, så veta vi icke något skål, hvarföre vi icke åfven skulle vara belåtne, om blott Svearike singe betala siolerne, och Norrland med Götharike vore derifrån befriade. I senare sallet hade vi åtminstone den tillfredsställelse, att den fördel, som sålunda tillflöte de båda befriade landsdelarne komme det gemensamma fåderneslandet till någon nytta, hvilket nu cke år håndelsen. Se der, kåra P. T., några drag de åro vå långt når icke alla — af konungahusets verkliga frikostighet emot Svenska nationen! Den år i sanning egnad att våcka både vår håpnad och vår bedröfvelse. RR —