Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1851, sida 1

—— h hh MO LVV VV W mnnn — h—j7nnr.—mF—HH—Å-mmöjHmW—n-mAset — ———— — vaktaren, uppfylde de Arnoulds bön; de försäkrade honom att de voro syskon och att våktarne icke skulle vara brottsliga mot nationen, om de låte dem förblisva tillsammans. — Det bry vi oss icke sårdeles mycket om, sade fångvaktaren, i det han försökte le; vi lemna gerna Gud och fan tillsammans. Den heliga friheten herrskar äfven i djupet af dessa fångelsehålor; fångarne äro lika inför döden. I alla fångelserna herrskade, tack vare det tåta ombytet af fångvaktaredrångar, en ytterlig oordning, som tillåt alla fångarne att besöka och trösta hvarandra. LAbbape var ett litet klosterherberge, som då hvimlade af ett stort antal olyckliga, mer och mindre behåftade med aristokrati. Revolutionsmånnen sågo intet annat läkemedel för denna sjukdom ån auillotinen. I detta fängelse såg Arnould Öfverallt terroristernas asskyvärda grundsatser inristade. Ofvanför sin bådd såg han d— ironiska sentens, skritven mcd kol af ett offers darrande hand: Sous ce rägne de lgalite on rapetisse les grands en bur coupant I la tåte ). II 1I qI Två timmar om dagen voro Arnould och Margareta ensamma. Fångvaktaredrängarne, som blifvit mera menskliga efter septembermorden, tilläto fångarne, medelst en oerhörd betalning, att låsa tidningarne, åtminstone de republikanska; de två ålskande omfattade med begårlighet tillfållet att få underrättelser om dagens håndelser, tillochmed om dessa beråttelser voro skrifna af Marat sjelf. Franska republiken ) Under denna jemnlikhetens tid förminskar man de store, i det man afhugger deras hufvuden. H