Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1851, sida 1

det hvartill P. T. hånvisat. — de enskilda ollmosornas sålt; 2Z ocll vi funno den gor ska måttlig . i jemförelse med de dryga anslag, Konungahuset uppbår af staten; vi hafva vidare sökt densamma der, hvarest den egentligen borde hafva sin plats — uppoffringar för allmånt nyttiga åndamål — och vi hafva icke kunnat upptåcka ett enda factum, som förtjenade omtalas; vi funno den hårvid vara nåra lika med noll. Men det gifves ett fålt, på hvilket den Kongl. frikostigheten återfinnes; det gifves andra medel, ån dem vi hittills tagit i betraktande, hvarmed denna ådla egenskap låter sig utöfvas, och hår se vi densamma framtråda i den klaraste glans, ja, i en mera lysande skepnad, ån för oss vore Onskligt. — Vi lida hår icke eller någon brist på facta; snarare åro vi förlågne, hvarest vi skola börja eller sluta. Nägra exempel, tagna bland mångden, torde imellertid vara upplysande nog. Om några medlemmar af Konungens råd tillåtas bemåktiga sig en eller annan af statens byggnader, för att deruti bereda sig fria bostållsrum ), om de sålunda tillåtas godtyckligt förhöja sin förut höga, lagligen beståmda lån med ett och annat tusende rdr, samt derutöfver tillåtas med statsmedel verkstålla alla för deras beqvåmlighet passande föråndringar och försköningar, hvarigenom förorsakas en kontant utgift af 25 å 30,000 rdr bko, om icke mera; — då år man frikostig, nämnl. på statens bekostnad; om Kronans, till militåriskt bruk mindre anvåndbara gevår och pistoler, i stållet får att försåljas i det skick de besinnas, till båtnad för det allmånna i dubbelt afseende — dels genom den högre försåljningssumma, som sålunda skulle inflyta och dels genom den styrka och trygghet landet i farans stund skulle hemta af folkets allmånna bevåpning, — och derjemte till båtnad för enskilde, i det stållet, med ytterligare kostnader får sta) I händelse P. T. skulle finna sig road af att se bevisen derpå, skola vi når som helst kunna lemna dem. ) Denna åtgärd af Konungens konselj år säkerligen en af de orimligaste, som någonsin förekommit inom hela den högre Svenska administrationen! Hvad skulle vi såga, om Landskamreraren och Landssekreteraren i ett Lån, med Landshöfdingens bifall, inkräk tade ett par våningar i ett af Kronans hus och derefter på statens bekostnad (såsom nu skett med Kongl. Myntet) inköpte ett annat hus, för att erhålla utrymme för sådant, som genom deras ockupation blifvit undantrångdt från sin förra plats? — Saken förbåttras föga derigenom, att man nu vill hafva upplyst, det icke de 3:ne nu gynnade statsråderne delta git i beslutet derom; ty man vet ganska vål, att den ena tjensten plågar vara den andra vård, så att samme ledamöter af konseljen, som nu varit generösa emot sina kamrater, utom allt tvifvel snart nog kunnat af de senare få sig en dylik löneförhöjning tillagd — om icke anmårkningarne mellankommit. Sedan denna vackra affår kommit till allmånhetens kunskap kan man icke mera finna underligt, att Utrikes Kabinettet, utan reservation af Statsrådet, blifvit utdrifvet från sin gamla, vårdiga bostad, för att lemna plats åt Kronprinsens betjening, samt inpassadt i en mörk bottenvåning i f. d. Mynthuset, och att, sammaledes, Rikets Stander fått emottaga Kongl. propositioner, dels om ny förhöjning i civillistan och dels om ersåttningar för en bosåttning, hvartill de redan vid förra riksdagen anslogo medel. (RN a RE ar rs BRG RE SR RR RR RR