Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1851, sida 1

1 tredje afdelningen uttalade sig Dufour för revisionen och för förlångningen af L. Bonapartes embetstid såsom det enda medlet att blifva herre öfver de faror, som hotade 1852. Coquerel uttalade sig vål för revisionen, men på samma gång åfven för republikens uppråtthållande; legitimisten Poujoulat för den legitima monarkiens återstållande; Passy förklarade sig mot lagen af d. 31 Maj. I fjerde afdelningen blef revisionen i synnerhet angripen af Jules Favre, men tidningarne hafva ånnu icke refererat hans tal. Förutan honom uttalade sig Emil Girardin, Leo Laborde och Larochejaquelin deremot, emedan lagen af d. 31 Maj förhindrade folket från att fullståndigt uttala sin vilja, och Remusat, emedan man icke var och icke kunde bli ense om hvad som egentligen åsyftades med en revision. I femte afdelningen förklarade sig Mornay (ifrig orleanist) emot revisionen, emedan den, antingen den blef partiel eller sjelfståndig, blott skulle komma L. Bonaparte till godo. I sjette afdelningen förklarade Tocqueville sig tillböjlig att rösta för en revision, emedan den offentliga meningen, som yttrade sig genom landets oroliga sikande ester en föråndring. yrkade den, oaktadt han fruktade för resultatet, enår majoritetens fraktioner vid valen till den konstituerande församlingen icke kunde blifva ense och fördenskull utsatte sig för att blifva öfvervunna af en socialistisk minoritet. Men såsom ofrånvikligt vilkor för revisionen fordrade han, att den skall vara laglig, och att den icke skall åsyfta en ny omhvålfning utan ett afslutande af revolutionerne. — Baroche förklarade i regerinens namn, att den icke ansåg ögonblicket ännu vara inne att blanda sig i debatterne, men att den anslöt sig till Broglies andragande och önskade, att nationens suveränitet uttalades. Iunde afduppträdde Berryer för en fullståndig revision och utlät sig på ungefår följande sått: Han hade icke voterat författningen, men drog likvål ej i betånkande att förklara den får landets och samhållets skyddsvårn. Bibehåller landet densamma, så måste alla goda medborgare hörsamma den. Ehuru han icke sökte nationens mening i petitioner af tvifvelaktigt ursprung, trodde han likvål, att landet icke har något förtroende till de nuvarande institutionerne och ansåg derföre revisionen vara af behofvet påkallad. Han ville, att Frankrike fritt uttryckte sin önskan. Han fordrade revisionen för landet och icke för tillfredsstållandet af individuella önskningar, d. v. s. en total och icke en partiel revision. Han höll på lagen af d. 31 Maj, icke såsom på en oantastlig klenod, utan emedan denna lag innebår vilkor, som icke höra till en konstituerande församlings kompetens. Han ville författningens upprätthållande, om den icke lagligen reviderades. Försattningen berättigar, enligt hans tanka, församlingen endast till att sammankalla en konstituerande församling, men icke till att sjelf revidera. Han ansåg att utskottets utlåtande måste andas en stor respekt för lagligheten och föreslå en så vid