spirerat i Boulogne, försökt bestickningar i Satory, ljugit i Dyon, och att han icke hade det ringaste förtroende till republikens nuvarande president. I åttonde afdelningen uttalade sig Corcelles likaledes för en fullståndig revision, men med de lagliga formernas iakttagande. I nionde afdelningen var debatten sårdeles liflig. Piscatory var öfvertygad, att orleanistiska monarkien vore den båsta regeringsformen för Frankrike. Men derföre trodde han sig kunna opartiskt pröfva frågan total eller partiel revision.— Uppriktigt taladt, låt man egentligen blott petitionera om presidentskapsförlångningen. Men man borde hafva det modet att högt tillstå det. Den totala revisionen syntes honom vara allvarlig, konstitutionel och liberal, han skulle trots alla faror rösta för den. Men hon kunde utlöpa i tvenne ändpunkter: monarkiens restauration eller den republikanska sörsattningens reform. Restaurationen genom en konstituerande församling förekom honom som en chimår; Frankrike skall återvånda till monarkien, men blott genom nationens fria vilja. Äfven för den republikanska författningens reform ville han rösta, ehuru företagandet af en dylik reform måste erbjuda mera faror, ån förmånliga resultater. Det moderata partiet i församlingen hade, ehuru det alltid segrat i sociala frågor, någon gång lidit nederlag i politiska. Var man såker om seger hos en ny konstituerande församling? Hvad slutligen presidentskapsförlångningen anbelangade, så vore den ett lifstidskonsulat utan glans, åra och energi. I stållet för att tillvågabringa lugn och ro i landet, skulle det blott medföra nya ståmplingar och nya faror för de liberala institutionerna. Deremot syntes honom republiken visserligen såsom en tryckande, men tillika såsom en allvarlig, icke förnedrande styrelse, hvilket ingalunda ett af konstituanten voteradt kejsardöme skulle vara. — Faltouz uttalade sig med mycken bitterhet mot presidenten i anledning af dennes sista utfall mot de monarkiska partierna. Han yrkade, att alla personliga konsiderationer skulle uteslutas vid revisionen, och att man blott skulle taga i betraktande hvad som kunde betrygga landet mot faror från alla håll. — Llon Faucher sökte försvara presidenten. Med hånseende till revisionsfrågan uttalade kan sig i samma riktning som Baroche. — Michel (de Bourges) förklarade, att största hindret för ett årligt försök med den republikanska statsformen varit republikens president sjelf. Försynen straffar, yttrade han, de folk, som åro nog dåraktiga att till styresman i en republik vålja en prins i stållet för en simpel medborgare. — Broglie, deponenten af pyramidföreningens revisionsandragande, förklarade, att man med detta andragande icke äsyftade en förändring af regeringsformen, och tillfogade, att han ansåg monarkiens återstållande för omöjligt i nuvarande ögonblick och menade att försök dertill blott kunde leda till borgarkrig och anarki. Men republiken borde inråttas sålunda, att den sjelf icke var likbetydande med borgarkrig och anarki, och derför år den utsatt genom bristerna i konstitutionen, enkannerligen genom förhållandet emellan de begge statsmakterna. Fördenskull röstade han för den fullständiga revisionen. I tionde afdelningen opponerades det starkt mot revisionen, synnerligast af Bac och öfverste Charras. Den sistnåmnde angrep i synnerhet Larabits förslag om en uppmaning till folket att återvälja L. Bonaparte såsom -anarkistiskt-revolutionärt-, men förklarade tillika hvarje revision för oantaglig, så långe folket var betaget råttigheten att uttala sig. Konstitutionen, på hvars fel man skrek så mycket, hade aldrig årligt blifvit satt i verket af presidenten eller majoriteten, och! hade den sistnåmnda varit enig, skulle den för långe sedan försökt att omstörta den. Genom den däliga tillåmpningen hade den blifvit dålig, genom en förvrångd tolkning hade man försalskat den. I en republikansk presidents och en republikans nationalförsamlings händer skulle den hafva kunnat tillfredsställa nationens kraf. Talaren anförde sedan en del exempel 2 på de medel, embetsmännen begagnade sig af sör att samla underskrister till petitionerna om förlångningen af presidentens embetstid och