Från Riksdagen, Riksståndens plena den 12 Juni, f. m. Genom statsrådet Wallensteen öfverlemnades till samtliga riksstånden K. N:ts proposition angående förhöjd skjutslega till posthemmans innehafvare för vissa delar i af postföringen. Ridderskapet och Adeln fortsatte sina diskussioner beträffande den föreslagna tulltaxan. Artikeln Ost föranledde en långvarig och liflig debatt. Hr von Hartmansdorff hade uti en förut aflåten motion påyrkat att införseltullen å ifrågavarande art. skulle höjas från en till 2 rdr pr lisp. Utskottet åter hade tillstyrkt bibebehållandet af nu gällande tullsats. Såsom skäl till den föreslagna förhöjningen anförde hr von H., att då tullen 1841 höjdes till 2 rdr minskades införseln det följande året från 15,400 lisp. till 4,200, hvaremot densammma år 1849, då nu gällande tullafgift å ost bestämdes, ånyo uppgått till 16,900 lisp. till stort mehn för handelsbalansen och den inhemska boskapsskötseln. Vidare anförde ban, att hrr osttryckeriegare i Småland och Skåne jemmerligen beklagade sig öfver den sista tullnedsättningen, äfvensom att en af hr H:s egna anhöriga i förstnämnde provins måst upphöra med ostfabrikationen och slå sig på bränvinstillverkningen. Hrr af Dahlström, Lefren, och Printzensköld bistode med mycket mannamod hr von H. i hans strid för de förtryckte osttryckarne, hvaremot hrr Fåhreus och grefve Gyldenstolpe upplyste, att det alls icke gick någon nöd på nämnde fabrikanter, utan att tvertom ganska många osttryckerier blifvit anlagda på sednare tider, hvarjemte priserna på deras produktion stigit så ansenligt, att någon förhöjning i skyddstullen alls icke vore af behofvet påkallad. Med dessa hrr förenade sig hr Bråkenhjelm, som annars plägar bråka mycket för för högre tullsatser. Hr Palmstjerna gick en medelväg och föreslog att tullen skulle höjas till 1 rdr 24 sk., om hvilket förslag äfven hrr af Dahlström, von Hartmansdorff, Printzensköld och Lefrenaslutligen förenade sig. Vid votering segrade denna mening med 23 röster mot 19, som önskade bifall till utskottets förslag. Hr von Hartmansdorffs slägting kan följaktligen, för så vidt på ridderskapets och adelns votum ankommer, hädanefter tillverka hälften mindre bränvin och i stället producera hälften af den ostqvantitet, som han på sin fabrik åstadkom före den der mehnliga tullnedsättningen. Skränet mot nämnde nedsättning bör också nu proportionsvis aftaga i styrka, både i Småland, i Skåne och på svenska riddarhuset. För porslin hade utskottet föreslagit att förbudet mot införsel af målad, äkta vara skulle försvinna och i stället bestämmas en tull af 6 sk. pr skålp. för talrickar oeh 8 sk. för andra pjeser. Härom uppstod äfven en mycket liflig diskussion, i hvilken hrr Hartmansdorff, Lefren, Bråkenhjelm och frih. Cederström röstade för bibehållande af förbudet och hrr Rosenblad, Fåhreus, grefve Gyldenstolpe och grefve Sparre för utskottets förslag. Vid anställd votering segrade de sistnämndes mening med 25 röster mot 19. — Behandlingen af artiklarne sirap och socker uppsköts till dess utlåtandet N:o 10, beträffande nämnde sötsaker, förekommer. — A salpeter blef nu rådande förbud bibehållet. Äfven för artikeln skomakare-arbeten blefvo nu gällande stadganden bibehållna, dock med bifall till det tillägg rörande förtullning af becksöms och sjö-stöflor, hvilket utskottet föreslagit. Presteståndet biföll ekonomie-utskottets utlåtande N:o 102 i anledning af återremiss af betänkandet ang. fjerdingsmansbefattningen, äfvensom bankoutskottets bet. N:o 89, i anledning af återremiss af bet. N:o 24 med förslag till reglering af bankens låneoch kreditivrörelse, antogs utom hvad angick 11:te punkten, vid hvilken ståndet ansåg den reservation, hvilken af doktor Sandberg blifvit afgifven, såsom sin gemensamma tanka. I anledning af att 2 stånd stannat mot 2 i fråga om lydelsen af 196 8 af bankoreglementet hade utskottet ansett att frågan borde afgöras i förstärkt bankoutskott och i följd deraf uppsatt voteringspropositioner; men ståndet ansåg att frågan borde förfalla och ogillade voteringspropositionerna. Vid 17:de punkten, ang. fördelningen af fonden för handelsoch närings-diskonten mellan Stockholm, Götheborg och Malmö, åberopade doktor Björkman sin reservation och yrkade antagandet af densamma. Sedan professor Agardh vederlagt de af d:r B. deri anförda skäl och uppträdt för bifall till utskottets förslag, blef detta ståndets beslut med 26 ja