Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1851, sida 1

Franska republiken befästad! Oebatterne i nationallörsamlingens afdelningar vid valet af medlemmar i revisionsutskottet hafva varit mycket lisliga och tillika upplysande och lårorika. De olika politiska partierne hafva ganska skarpt uppträdt mot hvarandra och öppet aslagt sin politiska trosbekännelse. Det har, såsom af söljande referat inhemtas, lagts i dagen, att monarkiSterna icke våga en kupp mot republiken. Republiken står fast och kan af dem icke I störtas. Uvartdera af de olika monarkiska partierna söredrager också den republikanska regeringsformen framför en omstörtning. som I skulle komma deras motståndare till godo. I första afdelningen talade Montalambert sör den sullståndiga revisionen. Han förklarade, att han var en anhångare af monarkien, och att det skulle glådja honom om folket begårde den tillbaka, men han ansåg icke, att detI ta skulle inträfla, emedan Frankrike i hans tanka ånnu var alltför revolutionårt för att -dömd, till republiken, ville han hafva den så god som möjligt, och derföre måste konder för ordningen och det allmånnas vål. Dess största fel låg i förbudet mot presidentens återvåljande och ledde till ståndiga konflikter emellan de begge statsmakterna. Detta måste råttas genom nationens uttalade vilja, hvaremot revisionens motståndare blott förklarade sig, emedan de visste, att de icke hade majoriteten af solket på sin sida. — Några republikaner i afdelningen invånde, att lagen af den 31 Maj hade förfalskat allmånna rösträtten, och att man dersöre icke kunde Samtycka till en revision, då folket i sin helkunna tåla monarkien. Då man alltså var Stitutionen revideras, emedan den var ett hinhet icke kunde höras. I andra afdelningen uttalade sig Moulin för den fullståndiga revisionen, medan han invånde mot den partiella, att det skulle vara en motsågelse att en nyvald konstituerande församling, hvilken måste betraktas som uttrycket af folkets nuvarande vilja, skulle låta binda sig genom en beståmmelse antagen af en för flera år sedan vald lagstiftande fårsamling. I utgången af valet den 10 December 1848 och af valen till den lagstiftande församlingen, i departementsrädens önskningar om en revision och i de talrika petitioner, som inkomma från alla trakter af landet, såg han ett tecken på, att nasionen önskade en sörändring af författningen. Såsom de punkter, han i synnerhet ansåg böra undergå en föråndring, anförde han: förhållandet emellan de begge statsmakterna, åldersbestämmelsen för valrätten, nationalförsamlingens Ppermanens och enkammarsystemet. — Mathieu (de la Drome) och Hennequin motsade hans uppfattning af presidentvalet och valen till nationalförsamlingen. Presidentvalet var riktadt mot de monarkiska partierna; de sistnåmnda valen hade blott utfallet sålunda, emedan kandidaterna låtsat sig vara ifriga republikaner. De gjorde samtycket till en revision beroende af upphåfvandet utaf den reformerande vallagen och utaf de Jagar, som inskränkte föreningsfriheten.