Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1851, sida 1

oktadt de fleste ånnu icke egenteligen visste i hvad åndamål den var stiftad, men då vid stadgarnes diskuterande det blef kunnigt att ett politiskt syftemål var afsedt, möttes det med allmån sympathi och den paragraf i stadgarne som handlar om arbetsklassens deltagande i folkrepresentationen bifölls under liflig acklamation med allmånt yttrande att det vore det vigtisaste.Och, ehuru Götheborgs arbetaresöraning numera icke råknar någon publicist i sin bestyrelse, fortfar den dock med samma verksamhet som sörut, hvilket bevisar att ett vaknadt intresse hos arbetarne sjelfva har både stistadt föreningen fortfarande skall, så vida inga våldsamma hinder låggas i vågen, uppehålla den. Men, torde man fråga, hvarföre hafva arbetarne just nu bårjat visa deltagande får de allmånna angelågenheterna? Som bekant år, var till afgörande vid innevarande riksdag ett från regeringen utgånget representationsförslag hvilande, hvilket grundade sig på rikedomens och den högre bildningens företråden, delade statens medlemmar i trenne sårskildta kathegorier, nemligen uti rika, hvilka fingo gålla lika mycket som fyra hela personer, mindre förmögna hvilka proportionaliter fingo anses för en hel ånda ned till blott en sextondedels person samt fattiga, hvilkas betydelse i politiskt hånseende ansågs lika med noll. Vi veta att detta representationssörslag har sallit, men att det kunde uppstå och vinna försvarare som ånnu försåkta samma principer, bevisar att de med rikedom och högre bildning begåfvade åfven i vårt land ön ska erhålla företrädesråttigheter framför den stora menigheten. Detta förhållande år just det som våckt arbetarnes tanka på associationer, hvarigenom de kunde verka för tillerkännande åt dem af statsborgerliga råttigheteter, hvarförutan de skulle blifva undertryckte af rikedomen. Dessa åsigter hysas icke allenast af arbetarne hår på orten, de delas af alla tånkande öfver hela Sverge och som bevis hårpå kan anföras, att likartade föreningar med denna, redan på åtskilliga orter uppstått och, enligt ingångna underråttelser, åro ännu flere under bildning. I det cötheborgs Arbetareförening nu osfentligt för såvål Götheborgs innevånare som hela Sveriges befolkning lagt i dagen de tånkesått och principer, hvarefter den vill och föresatt sig att verka, får den på samma gång uppmana alla svenska arbetare, hvar i sin stad, att bilda Arbetareföreningar, ty det tyckes ej vara för tidigt att åfven den svenska arbetaren, något mera, ån han hittills gjort, tånker på sig sjelf och sina efterkommande. I sann fosterlandskårlek vet man af gammalt att svenska folket ej står efter någon nation, men i moralisk och intellektuel bildning står det, tyvårr, ånnu långt efter; och det år just en sådan bildning det bör beflita sig om att ernå. Men ej nog hårmed: de som redan åga eller bli begåfvade med denna stora fördel, böra icke behålla den för sig sjelfva eller vara likgiltiga för andra, mindre upplyste; de böra äfren göra den fruktbårande, ty det är