Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1851, sida 1

2. Vid denna tid lefde i Paris en besynnerlig man, som icke egde familj, men dock ett fådernesland ; En låkare, som till dissektionsknif begagnade guillotinen, den han sände öfver hela Frankrike, för att bortskåra dess elakartade sår; En publicist, som endast ville doppa sin penna i blod; En tiger, som i en underjordisk kula afvaktat blodbadets stund; En galning, som ville höja folket, derigenom att han afnögg alla de hufvuden, som något höjde sig Öfver massan; En olycklig, i hvars hjerta endast bodde hat, eller som, råttare sagdt, icke egde något hjerta. Då Ludvig XVI, kunglighetens martyr, upphörde att regera, inträdde skråckregeringen, och denne man bler konung i sin ordning, terroristernas konung! eller sna rare: han blef gud, demagogernas blodiga gud! Den olycklige hade icke egt någon mor; ty hvilken mor har någonsin haft sådana barn? Hans namn var Marat. Till denne Marat fördes Arnould och Margareta. Det var en morgon; himlen var mörk och dyster; folksorlet, som tystnat under nattens timmar, lifvades åter öfverallt framför Maruts bus. Vid solktribunens port begärde en mångd vagabonder att få förströelser: aristokraters afråttning, hotellers plundring; somliga höllo upproriska tal, andra låste ÅLAmi du Peuple för de förbigående; somliga beråttade drottningens fabelaktiga kårleksåfventyr, andra uppståmde ohyegliga sånger, hvari lyktpålen utgjorde rimet till guillotinen. (Forts.) ROR TREE SR NGA RESA ITRI —