Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1851, sida 1

A Se AAAAAAAAHA hört, det af slere blifvit yrkadt på en förstärkning i hårvarande garnison. Föreningen, som med blandade kånslor af ledsnad och medömkan erfarit detta, anser sig till förekommande af all onådig fruktan för dess verksamhet böra, icke allenast till Götheborgs, utan åfven till hela Sverges allmånhet afgilva en förklaring, ösver både hvad den vill och hvad den icke vill, i förlitande derpå, att den af alla upplysta och råttånkande skall vinna råttvisa och sympathi, samt att de som icke vilja inståmma i föreningens grundsatser, åtminstone icke må betrakta den med fruktan eller ovilja, hvartill dess verksamhet icke i något hånseende gifvit eller kommer att gifva anledning. Föreningen vill icke åstadkomma någon revolution, emedan den anser att förbåttringar i samhållsskicket böra kunna vinnas på den lugna dfvertygelsens och moderationens våg; tvårtom vill och önskar föreningen verka derhån, att en revolution med alla dermed följande allmånna och enskilta olyckor, kan undvikas och år förvissad derom, att ju mera upplysning och sans finnes hos ett folk, ju mindre vill det tillita den fysiska styrkan till erhållande af förbättringar i samhållsinråttningarne. Föreningen vill icke angripa egendomen och eganderålten ej heller våcka hat och afund hos de fattiga mot deras båttre lottade likar, samt får i sammanhang hårmed högtidligen förklara, att den förkastar de kommunistiska lårorna, emedan den anser en egendomens lika fördelning emellan alla statens medlemmar, vara overkstållbar samt stridande emot försynens ordning, förnuft och erfarenhet. Hvad de socialistiska lårorna betråffar, så kan bland dem vål finnas åtskilligt godt och nyttigt, men som de ånnu icke blifvit bringade till fullkomlig klarhet och då föreningen icke vill befatta sig med annat ån det som år praktiskt och utförbart, så lemnas de åsido. Socialismens önskan att lågga band på den fria konkurrensen och dymedelst hin dra individernas sria verksamhet till materiel förkofran, anser föreningen vara oriktig och förkastlig. Föreningen rill icke upphåfva den lagliga ordningen eller förgripa sig på bestående institutioner, emedan den anser, att ehuru lagar och samhållsskick kunna tarfva åndringar och förbättringar, de dock, så långe de existera, oeftergisligen böra lydas af alla; önskningarne om resormer i dem kunna ingalunda så namn af eller anses såsom lagstridigheter. Lika litet vill föreningen upplösa de lIydnadsband, som nödvändigt måste sinnas mellan patroner och arbetare, husbönder och tjenare, hvarförutan hvarken någon borgerlig eller huslig ordning skulle kunna vara möjlig. Föreningen vill icke kullkasta konungamakten, hvilkas inråttning icke allenast år grundad på besvurna lagar utan åfven rotfåstad i svenska folkets tånkesått, och handlar föreningen i den fulla öfvertygelsen att införandet af ett demokartiskt representationssått skulle lika mycket, befåsta thronen, som det för folket blefve vålgörande. Och hvad religionen be