Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 135.) VII. Arnould och Margareta. 1. Men låtom de döda hvila i ro; återvåndom till våra unga fångar. Håstorne för vagnen, hvilka långe stått Sysslolåsa i slottets stall, ilade som vinden mot Paris. Första aftonen stannade man i Compiegne för att hvila der öfver natten. I denna helt och hållet royalistiska stad var revolutionen alls icke vålkommen, och vid sangarnes genomfart herrskade en dyster tystnad öfverallt. För att skina-enad resan förorsakat hade gendarmerna tvingat Sina offer att följa berlinaren till fots ifrån de första husen i Compitgne. De hoppades derigenom på folkets bifall; men folket intresserade sig för Arnoulds och Margaretas ungdom och skönhet: qvinnorna greto och barnen dolde sig i sina mödrars armar. De två ålskande, hvilka Så många gånger på en enda dag blifvit förföljda af folkmassans ohyggliga rop, vålsignade detta tysta och sorgliga emottagande. Den lille presten, som trodde att tårarne runno för hans skull, sade sina åpater noster med stor erkänsla. — O, min Gud! utropade han, då han varseblef en kyrka, utsträck din skyddande hand öfver detta land Cocagne! — Och ni, sade han, då en gendarm närmade sig