Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1851, sida 5

nes utfsärdade samt å Kommunal-styrelsens vägnar af herr kapitenen O. M. Dreutzer och hr löjtnanten E. Kullberg undertecknade bevis, hvaraf, jemte i öfrigt förebragte underråttelser, blifvit upplyst, det nåmnde styrelse, för tillåtelsen att 3:ne månader sig inom för samlingen med losligt nåringsfång sysselsätta. allordrat och uppburit af Erik Svensson och Carl Jonsson i Gammelös, Anders Månsson och Carl Eriksson i Askim, samt Olof Olsson och Anders Carlsson i Skepplanda 36 sk. bko hvardera, med föreskrift tillika, att, vid nåmnde tids förlopp, borde omförmålte bevis, kallade -Skyddssedlar,förnyas. så vidt innehafvarne ville långre tid qvarstanna: och har Kommunalstyrelsen, på Poliskammarens förfrågan om författningsenliga grunder till förenämnde af Kommunalstyrelsen vidtagna åtgård, åberopat, att, enligt en af församlingen vid sockenståmma d. 23 Mars sistlidet år till efterlefnad antagen Kommunallag. derå församlingen beslutat, att söka, ånnu icke erhållen, nådig stadfåstelse, hvar emellertid sam ma lag dock skulle lända till efterråttelse, rålåge en hvar, som från annan församling kommit till Majorna för att söka arbete, ej allenast att hos kommunalfogden sig anmäla inom 24 timmar efter ankomsten och af samma tjensteman uttaga en så kallad skyddssedel, undertecknad af Kommunalstyrelsens ordsörande, att så i dylikt årende vistas inom sörsamlingen under viss tid, som styrelsen beståmde, ån åfven, att då, förskottsvis, till fattigvården betala en afgift af Tolf skillingar si månaden får den tid, honom tillåtes att i I församlingen sig uppehålla, af hvilken afgist han dock ågde återfå, hvad han förmycket betalt, om han undertiden till hemorten återvåände, men vore han obemedlad, skulle han I för ifrågavarande afgist anskaffa borgen, och kunde han det ej, borde han genast ur församI lingen sig begifva, vid påföljd att handråkning lll hans hemsändande eljest begårdes hos konemgens Befallningshafvande.Kommunalstyrelsen har ock, såsom skålet, hvarföre församlingen funnit sig föranlåten stadga förestående afgift för ifrån annan ort ditkommande arbetare, anfört församlingens I erfarenhet deraf, att sådane personer, efter i mer eller mindre mån utvecklade laster och brott, samt sedan de af ålder och fylleri blifvit oförmögna att sig försörja, hemsallit till församlingen och fattigvården. Det förhållande år visserligen sannt, att af folk, som årligen ankomma till Majorna, för att söka arbetsförtjenst, flera qvarstanna och sig derstådes nedsåtta, bland hvilka icke få sedermera falla fattigvården till last; men detta, likasom annat ondt, får derföre icke söka förekommas annorlunda ån i laglig ordning, och att besluta beskattning på personer, som ej till församlingen höra, år att stråcka sockenstämmas behörighet utöfver hvad Kongl. för ordningen den 29 Augusti 1843 medgifver, hvarförutan ett sådant tilltag står i strid emot lö S uti Kongl. förordningen om fattigvården i riket af den 25 Maj 1847, der det såges: Ingen må, i och för åfventyret af framtida fattigvårdstunga, inskrånkas i råttigheten att vålja vistelse-ort, der honom sådant af andre skäl ej lagligen kan förmenas, hvadan beslut af sockenståmma eller fattigvårdsstyrelse, till förhindrande af inflyttning från andra fattigvårdssamhållen, åro ogiltige.