Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1851, sida 1

skickningen, som skulle emottaga den nyvalde kronprinsen Carl Johan, och till hvilken sörs. råknar utgångspunkten från Örebro riksdag, då han dels besökte flera orter i Westmanland och Nerike och dels, med erkebiskop Lindblom, Skåne. Sid. 64 tilldelar förf. säkert den bekanta låkarinnan frun i Kisa ett oråttvist klander. Det år en allmån praxis bland låkarena att tadla hvar och en oexaminerad, som sysselsåtter sig med medicinens utösning. ehuru detta ofta kan vara orått och skeft, då man verkligen sett en mångd exempel på dylika personer, som gjort lyckliga kurer alldeles analoga med den examinerade låkarens. Att man hårifrån bör undantaga okunniga qvacksalvare och andra som med skrock o. signerier inbilla folk kunna bota sjuk domar faller af sig sjelf. Hvad Kisamor beträssar, så lår hon, såsom dotter af en låkare, icke tillhört senare slaget, åtminstone icke den tid hon bodde i Kisa och då hon anlitades, som det beråttas till och med af personer, som omgåfvo thronen. Atminstone ve jag att såsom fullkomligt historiskt förete exempel på att hon för -diabetes (en visst icke låttbotad sjukdom) kurerade en patient från Skåne, hvilken på flera håll förut förgåfves konsulterat låkare. Sid. 73 såger han om Kulia Gunnarstorp, att dess nuvarande ågare excell. grefve De Geer lår i senare tider mycket sörskönat egendomen. Detta lilla smicker torde icke hafva sin fulla realitet i verkligheten. Sid. 74 såger förs. om Ellinge sätesgård att den ligger högt, då den just tvårtom år belågen i en dal vid ,Örtofta-ån. Sid. 75 uppgilves att kronhjortar numera icke finnas vilda i Skåne, och att man sökt kongligt tillstånd att få utöda dem. Detta senare år icke sanningsenligt, och orden i sista upplagan af Nilsons Fauna (tryckt 1847) pag. 516 att i Skåne förekommer hjortar temligen talrikt i skogarne på vissa traktertorde älven vederlägga det sörra. Det år isynnerhet i provinsens sydliga och sydostliga skogstrakter bjorten ånnu förekommer vild. Hvad författaren återigen samma sida såger om skånska enskiftet eger deremot sin fulla riktighet, åfvensom hvad han såger om riksrådet Malte Ramels ynnest för Tegnrs skaldförmåga. Det år vål bekant att riksrådet skickade Tegnrs poem öfver mamsell Pålsson (-vid en borgarslickas sras-) till utgifvaren af Stockholmsposten för att i dess tidning införas såsom något högst ovanligt i skaldevåg, hvilket dock Postens red., som var föga van vid en så fri och storartad poesi lår uraktlåtit. Sid. 84 —5 i not har författaren åfven ökat sitt förråd af oriktiga vextstållen, då han uppgifver att å sidlåndta stållen (fåstningens gamla igenfyllda grafvar) bakom (Oster och s. o. om) Helsingborgs kårna våxte bland andra Eriganon canadense och Senecio crucisolius. Den förra vexer aldrtg på sumpiga stållen, utan i mager sand, och är endast sporadiskt sedd en och annan gång i sydöstliga Skåne, och den andra vexer blott på några få stållen i närheten af Lund och Malmö, samt allmännast på Sönnerslått (mellan Malmö och Ystad), samt ingendera af dem i Helsingborgstrakten. —1nä —————XARAXÖEÅEROEAXX-XÅX—— F— —