Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1851, sida 1

—6———————— ypperlig supt, bestämd för slottets försvarare, serverad för folket. De hungrigaste rusade genast till bordet och slukade redan med ögonen det fina hvetebrödet, de rökta skinkorna, de stekta fåglarne och buteljerna. — Det hår år således adelsvin! sade en bonde, i det han tömde i sig en butelj champagne, hvars blotta ånga redan berusade honom. — Medan dessa skurkar drucko en sådan nektar, sade en annan, skulle vi liksom boskap gå och vattna oss vid brunnarna. — Du glömmer de många stunderna i Taillefers värdshus, inföll skolmästaren. — Det hår hvetebrödet, sade en liten rödbrusis karl, har våxt på min grannes jord. Vet ni huru min granne belönades för sin möda? Hör på! — Min granne hade ärst af sin fader ett jordstycke på berget: af detta skördade han femtio skeppor spanmal. Kapitlet i S:t Oventin fordrade deraf femton för en ränta af6 livres tournois; Santa Genovevas kloster skulle hafva femton för en annan rånta; staten tio för att rikta de stora; kyrhoherden i Örigny begårde fem för sina böner mot ond våderlek; Och slutligen bemåktigade sig grefve de Meseray de fem sista, såsom grundrånta, en råttighet, som upphåfdes den 24 Februari år 90; så att min stackars granne knappt kunde plocka ax på sin egen jord, och har dessutom lupit fara att blifva stenad af de fattiga. I förtvislan öfvergaf han sitt arf. — Den historien skall jag skrifva till Marat, som kan sätta den i sin tidning, sade septembrisören. Den stora salen uppfyldes mer och mer. Till lycka för de hungriga, aflågsnade sig ett stort antal af segervinnarne, som voro mindre angelågna om mat ån om byte; de spridde sig åt alla håll, med bloss i hånderna. Somlige flydde sin våg med sitt rof, andra