Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1851, sida 1

tion: Den, som anser, att det representationsförslag, som skall antagas, bör hvila på ståndsprincipen, röste Ja, uen åter, som anser att betänkandet måste äterremitteras med föreläggande för utskottet att på andra grunder utarbeta ett förslag, röste Nej. Voteringen utföll med 36 Ja mot 9 Nej. Reservationer häremot anfördes af professor Agardh, doktorerne Sandberg och Säve samt prostarne IIasselroth och Meln. — För öfrigt uttalade alla vid plenum närv. ledamöter af konstitutionsutskottet den tanka, att de inom utskottet icke gillat förslaget i åtskilliga detaljer: men likväl ansågo grunden, på hvilken det blifvit bygdt, vara den, som mest öfverensstämde med vårt nuvarande samhåällsskick. I eftermiddagens plenum började detaljgranskningen af det Lagerbjelkska förslaget. Vid 12:te, 13:de, 14:de och 15:de SS, hvilka i ett sammanhang behandlades, uttryckte ståndet den mening, att utskottet bör uppgöra de hufvudgrunder i afseende på valbarhet och valrätt, hvilka böra tillkomma hvart och ett stånd särskildt, jemte åläggande för utskottet att ändra redaktionen i synnerhet hvad anginge 2:dra mom. af 13:de 8:n. Vid 17:de S:n uttryckte ståndet genom votering den mening att riksdagsmän ej böra af statsmedel underhållas, utan att det skulle åligga hvarje stånd särskildt att underhålla sina representanter. Denna votering vanns med 25 röster mot 19, af hvilka sednare de fleste reserverade sig mot beslutet. — Ståndet medhann tillochmed 22:dra Å:n. Borgareståndet började och afslutade på förmiddagen behandlingen af konstitutionsutskottets memorial N:o 7, med förslag till ett förändradt representationssätt. Ir Wern öppnade diskussionen och ansåg orätt handladt af utskottet att undanskjuta striden om hvilka principer uti frågan om representationssättets ombildning borde blifva gällande, för att endast tillvägabringa palliativer. Talaren klandrade det af utskottet antagna representationsförslaget, emedan det bibehölle den kollektiva sjelfskrifvenheten; emedan det inskränkte friheten, i så fall, att riksdagsmän ej egde rätt till anmärkning emot statsråden, och emedan motionstiden förknappades äfven i afseende på förändringar i grundlagen. Jemte det talaren anmärkte, att i farans stund ingen makt funnes, på hvilken nationen kunde lita, framlade han åtskilliga bevis på odugligheten af närvarande representationssätt, hvilket vore så beskaffadt, att det var omöjligt med det tillvägabringa några ändamålsenliga reformer. Deretter förordade talaren det förslag, hvilket hr Brinck i sin reservation afgifvit och hvari upptagits det goda, som det fallna Kongl. förslaget innehållit, upphäfvandet af klasskillnad och erkännandet af oinskränkt valfrihet, samt tillstyrkte ett verkligt tvåkammarsystem, samt rätt för konungens rådgifvare att deltaga i öfverläggningarne. Talaren önskade fördenskull att ståndet måtte antaga bem. förslag såsom sin gemensamma tanka, likväl med den förändring att riksdagarne måtte återkomma hvart tredje, i stället för hvartannat år (af det skäl att allmänna opinionen ännu vore emot tätare riksdagar) äfvensom några tillägg till 13:de och 14:de S8. Hr Ekholm instämde med hr Wern hvad beträffade oantagligheten af grefve Lagerbjelkes förslag; men då det vore nödvändigt att alla liberale hölle ihop i ändamål att motverka de reaktionäres sträfvanden, önskade han att ståndet ej måtte fatta ett så bestämdt beslut, som hr Wern åsyftat, utan gifva tillfälle till åsämjande med bondeståndet, helst många af dem, som stå utom stånden, med särdeles missnöje åsett söndringarne inom det liberala partiet. Talaren föreslog sedermera, att ståndet borde antaga hufvudgrunderna af det i B. Gudmundssons reservation intagna förslag, med den förändring att landsthinget tillsättes af valnämnder i orterna och att valkretsarne för folkthingen undergå någon förändring. Hr Indebetou instämde med hr Wern och ansåg att ståndet borde handla sjelfständigt, äfven om det komme att stå isoleradt. (Hvad kunde ståndet då uträtta? är en fråga, som sjelfmant framstiller sig.) — Hr Falhem hyllade en på Örebroförslaget grundad reform; men förenade sig med hr Ekholm. (Forts.) —Tät —— —