Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1851, sida 1

1111 v19 11111 AUUVD9, 2 PSL VI ry vi FH94elJxk ALIIMONnSCIL Grefve Lagerbjelke redogjorde i ett vidlystigt anförande för konstitutionsutskottets motiver vid förordandleet af hans förslag; visade nådvåndigheten of spoon venhetens upphörande o. s. v. samt yttrade Slutligen, med anledning af hvad en talare i förmiddagens plenum nämnt om det nu rådande lugnet, att detta borde begagnas för genomförande af en reform, hvarvid han auvånde den bild att en klok skeppsbesåttning icke lårer försumma lugnet och afvakta stormen för att laga sina segel. Grefve Lilliencrantz var af den tanken, att emb tsmännen icke borde hafva någon delaktighet i ropresentationen. Hvad betråffade sjelsskrifvenheten, Så ansåg han, att om man ock asstode en del, vore dock en ganska stor del qvar, enär adelsmånnen, utan att hafva någon annan qvalifikation ån sin börd, vore både våljande och valbar. Denna åsigt borde hafva gjort sig gållaude redan vid 1828 års riksdag. Många oformliga representationsförslag kunde då hafva undvikits. Talaren tillstyrkte bifall till SÅ 12, 13 och 14. — Hr Akerman höll före, att så långe stånden sammantrådde på 4 kamrar skulle samma split som hitintills komma att sortsara; ansåg adelns företråde böra bestå i represemationsrätten: förordade embetsmännens upptagande i riksförsamlingen. — Hr Printrensköld påstod, att utskottet i sitt förslag utgått från en grund, som hvarken funnes i allmänna rättsbegreppet eller i förestallningssättet; ansåg tjenstemannen vara just den, som innehade sådana egenskaper, hvilka beråttigade honom att vara en medlem af rikslörsamlingen; höll före att om de af grefven Lilliencrantz hyllade principer blifvit vid 1828 års riksdag antagne, hade ridderskapets och adelns existens redan upphört, 0. s. v. — Hr v. Hartmansdorff visade, huru både de, som gillade och ogillade utskottets förslag, borde öfverenskomma om att låta det hvila till nästa riksdag, alldenstund det då troligen i all sköns tysthet skulle falla; hvaremot, om hr Brincks eller B. Gudmundssons förslag blesve hvilande, desse ej kunde falla utan uppvigling och ovasen. Hr v. H. ansåg, att mellan det gamla och det k sorslaget vore befästadt ett svalg, som hvarken K. M:t eller någon annan kunde öfverhoppa och ouskade fördenskull ån en gäng att detta sednare måtte antagas såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid nåsta riksmöte. Grefve Sparre, Erik, hvilken med mycken vårma upptrådde mot hr v. Hartmansdorsls taktik att till hvila föreslå ett förslag, hvilket han sedan vid nåsta riksmöte ville låta falla, förordade grefve Lagerbjelkes förslag till antagande. Det vore godt att åtminstone gå ett steg framåt på reformernas bana. Hvad åter anginge embetsmånnens upptagande i representationen kunde talaren icke förorda detsamma och anförde sina skål derföre. — Frih. Cederström sann utskottets förslag åndamålsenligt och tillstyrkte fördenskull dess antagande till hvila. — Frih. Raab biträdde denna mening och upptog för öfrigt till besvarande de anmårkningar, som af flere talare blifvit gjorda mot hans anförande i förmiddagens plenum. Frih. Palmstjerna sade sig af upprigtigaste öfvertygelse Önska framgång åt förslaget, synnerligast af det skål att stånden i första instansen komme att sammantråda på ett rum, der elltså en hop skiljaktiga meningar kunde sammanjemkas. Sin personliga representationsrått ville han gerna afsåga sig. — Hr Tham, Wilhelm, upptrådde åfven med skårpa mot hr v. H:s taktik och kallade det oårligt att till hvila förorda ett förslag, som man visste skulle falla. Hrr Bråkenbjelm, Sprengtporten och grefve Hamilton vidblefvo sina i förmiddagens plenum yttrade åsigter och röstade för antagande af förslaget, den sistnåmnde med det tillågg, att ståndet, i håndelse af återremiss, skulle ålågga utskottet att inkomma med törslag till vallag för de sårskilda stånden. Presteståndet företog till behandling utskottets memorial N:o 7, eller det s. k. Lagerbjelkska representationsförslaget. Diskussionen på förmiddagen hvälfde sig endast om de allmänna principer, på hvilka den representativa författningen borde byggas. Prosten Sive och prosten Melen uttalade sig uttryckligen för hr Brincks memorialet följaktiga reservation. Flere andra talare utvecklade sina åsigter; men dessa skulle ha blifvit alltför vidlyftiga att återgifva. I öfverensstämmelse med det yrkande, biskop Heurlin och doktor Reuterdahl framställt, uppgafs och gillades följande voteringsproposi