Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1851, sida 1

AA— ————————— en ej ringa portion kärlek — Detta var den enda kyssen de vexlade Un bacio solo a tanta fede!,, enligt skaldens ord. — Om jag stupar, sade Arnould med balfqväfd röst, så trösta min mor och gif henne detta skapulär, som jag snart tjugo år burit på mitt hjerta. I Han tog från sin hals ett svart band, hvari hängde ett litet silfverkors. — Detta skapulär, återtog han, läggande det i Emmelinas händer, är ett krusifix, bemtadt från Sant Jago de kompostella af min mors farfar. Emmelina lade bandet om sin hals och gömde korö set innanför klädningslifvet. — 0, akta det sorgfälligt, och Gud välsigne dig! sade Arnould, utom sig af glädje. — Men, återtog han med sorgsen röst, om ditt hjerta skulle fästa sig vid någon annan, så, för Guds skull! vanhelga icke denna första r1t0—tent: jag beder dig innerligt, att du dagen före din förlofning, den dagen då du utplånar minnet af mig, lemnar detta korg och band till min niece. Fröken de Meseray lade sina händer öfver krusifixet och sade: — O, ända till döden skall det följa mig. Men om Gud af nåd låter mig dö före dig, och om du glömmer mig, när jag icke mera är till, så kom, kom ofördröjligen och tag detta kors från mitt tysta hjerta; ty jag tror att mina ben ej skulle få ro i grafven, från den dag då du glömde mig, och det skulle blifva ett evigt straff. Arnould vände sina blickar mot himlen, liksom för att antvarda Gud sin ed, 7. Plötsligt hördes en signal från en af skyldtvakterna, alla som befunno sig i salen kommo i rörelse. 1