Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1851, sida 1

Från Riksdagen. Riksståndens plena den 16 och 17 Maj. Ridderskapet och Adeln. Uti ståndets aftonplenum den 16 Maj afslöts bevillningsutskottets betänkande N:o 4. I:sta och 2:dra momen. af 145:te tillika med hela 151:sta 8 blefvo återremitterade. De öfriga bisöllos. Vid en och annan 5 uppstod diskussion, t. ex. vid den 122:dra om edsformulår, för ordförande i taxeringskommitt6. Hr v. Hartmansdorff ville, att den 137:de S skulle återremilteras, af det skål, att han ansåg det i den af utskottet föreslagna stadgande, att husbönder och mästare m. fl. skulle, i fråga om bevillningens utgörande, ansvara för de hos dem anstållde arbetare, vara oråttvis. Hr H. ansåg den friare näringsförsattningen vara orsaken (sic!!) hvarföre arbetare ej kunna erlågga sina utskylder. Håremot opponerade sig gresvarne Gyldenstolpe och Ugglas, hvad den förmenta orättvisan beträmade, och med dem inståmde hr Aminoff, grefve Mörner och hr Lefrån. De i utskottets betånkande intagna motiver godkåndes i afseende på de till utskottet ingifna motioner, med undantag af de Strindlundska och Rosenbladska, betråffande hvilka enahanda beslut fattades som i presteoch bondestånden. Öfver den af utskottet uppgjorda minimitariffen uppstod en långre diskussion, hvarunder hr von Hartmansdorff påyrkade att riksstånden skulle till K. M:t ingå med en underd. skrifvelse och begåra att en ny minimitariff måtte uppgöras. Vid anställd votering blef dock denna åsigt af pluraliteten förkastad, mot hvilket beslut hr von H. reserverade sig. I Ridd. och Adelns förmiddagsplenum den 17 Maj blefvo slatsutskottets 2:ne gånger bordlagda utlåtanden N:ris 116 samt 123—127 lagda till handlingarne. N:ris 128 och 130 återremitterades; åfvensom bankoutskottets betånkande N:o 36 samt lagoch ekonomi-utskottens betånkanden N:ris 12—14 och andra punkten af N:o 11. Denna sistnåmnde punkt betråffade den frågan, huruvida bruk, fabriker, qvarnar o. s. v. borde deltaga eller icke deltaga i underhållandet af vågar och broar. Frih. Palmstjerna yttrade, att då jordbrukaren fått vågarnes underhåll på sin lott, så hade lagstiftaren utgått från den grundsats att äden, som åker på vågarne och föder hästarna, åfven bör vidkännas ifrågavarande skyldighet. Hvad bruksegarne betråffade, så deltogo de redan i nåmnde underhåll för alla de hemman, som lydde under bruket. Skulle nu fabriker och qvarnar äfven deltaga i underhälls— — VV rr