en fullkomlig dementi på principen af Jemlikhet inför lagen. De befåsta olikhet i civilt afseende och åsigten om att de fattige åro de rike underlågsne. bet år i Frankrike såsom hos oss att orlofssedlarne sållan eller aldrig innehålla sanning. Den fördel lagstiftarne med dem trott skola vinnas — år således chimerisk, under det att orlofssedlen likvål alltid i en elak husbondes hand kan blifva ett medel att förtrycka tjenaren. Att så verkligen år förhållandet hos oss visar de otaliga rättegångar emellan husbonde och tjenare. I allt fall år orlofssedlen ett tecken på det förhållande af träldom hvaruti man vill qvarhålla tjenstehjonsklassen. Artikeln 1781 af Code Civil återlemnar arbetaren åt måstarens och husbondens godtycke och, under det den försåkrar en elak herres strafflåshet, såtter tjenaren utom lagen. Båda lagarne proklamera slutligen arbetets beroende, ehuru tiden är inne att tillerkånna det samma upphöjda plats inom det civila och politiska området som det alltid innehast inom det sociala och ekonomiska. Oaktadt detta har majoriteten bibehällit båda dessa lagar vid gållande krast; detta var också konsequent; hon kunde ju ej bevilja likhet i civilt afseende åt dem, från hvilka hon tagit den politiska jemlikheten, då hon upphåfde allmån rösträtt. Äfven har nationalförsamlingen tagit i öfvervågande en proposition af mr Chapot som, under förevåndning att reglementera petitionsråtten, helt och hållet öfverlemnar den ät maktens godtycke, det vill med andra ord såga undertrycker den. Att, såsom mr Chapot, begåra underskrifternas legalisering, utsåttandet af petitionårernas yrken och boningsort, det år att i ett land med administration såsom Frankrikes, taga petitionsråtten från alla styrelsers tjenstemån, alla arbetare, alla tjenare med ett ord från alla hvilka nådvåndigheten såtter i beroende af personer med motsatta intressen och åsigter. Sedan jag nu redogjort för det vigtigaste som mig veterligen under förliden månad år tills dato intråffat i Paris d. v. s. i Frankrike, så år det ock lått för eder att inse att om hvad ofvan upptagits ån ej utgår några just nya framstående drag af de många partiintressen som sönderslita detta härliga land, så år det dock af den allvarsamma beskaffenhet att menligt inverka på landets kommersiella och industriella lif. — Från alla landets betydande handelsplatser ingå oroande underråttelser om en allt större och större stagnation i affårerne. Så åfven från sabriksorterna. De större köpmånnen våga ej företaga spekulationer på tid, och detaljörerna nöja sig med att förse sina magasiner endast med hvad som erfordras för dagen. — Fabrikanterne hafva med få undantag upphårt att tillverka mer ån hvad som kommenderats. De rörliga kapitalerna draga sig från nåringarne; och söljden af allt detta år att slere tusende arbetare och samiljsåder sakna arbetsförtjenst. Belågringstillståndet existerar sedan den 13 Juni 1849 i fem departementer, nem!. Ain, Dröme, Isere, Loire och Rhöne. Regeringen och majoriteten i nationalförsamlingen göra allt för att öka i stållet för att lindra elåndet, de råkna detta såsom en mågtig bundsförvandt; de tro att folket slutligen skall före råtta tiden uppresa sig för att sjellt skaffa sig hjelp och råddning och ohjelpligt falla i den snara de lågga för friheten; de såga att når vattenglaset år fullt, behösves endast en droppa får att få det att rinna öfver; men såkerligen missråkna de sig. De hafva i sin makt att ånnu mer förstora franska folkets elånde, men de förmå ej att betaga det denna orubbliga tro på en båttre framtid, som ensamt skall, till dess den råtta stunden varder kommande, uppråtthålla det och gåra det tåligt under lidanderne. Masken, som genomborrar och förtär den stolta ekens blad, kan dock ej hindra den safva som i stammen innebor att hvarje år låta henne skjuta i höjden. Får hvarje år blir masken allt mindre och mindre i proportion till eken. Så åfven folkets fö ntruanlban. ll fAllat! aa