Den försärliga septembrisören besteg åter predikostolen. — Medborgare, sode han, i kraft af min makt, befaller jag, att hr de Meseray, mären i denna kommun, skall arresteras. Ett bisallssorl uppfylde kyrkan. — Jag utnämner medborgaren Nilllefer till representant för folket i Origny och nästgrånsande byar. Ett ånnu håftigare sorl följde på dessa ord— Jacques Taillefers vårdshussal skall hådanefter förvandlas till rådsal: der skall folket framföra sina klagomål mot tyrannerna och utfordra sin del af deras egendom. I dag, medborgare, skola vi under frihetstrådet uppbrånna alla adelsmånnens och presternas titlar; vi skola af dessa gudlösa pergamenter upptånda en lusteld för att vårma sans-culotterna. Dessutom befaller jag, att alla slott och prestgårdar skola plundras. — Framåt, medborgare! eld och blod! allt hvad som år rödt fröjdar nationen. Jacques Taillefer ilade upp i talarestolen. — Mina bröder! om jag år eder representant, så förbjuder jag både mord och brand. Varen icke slafvar under, utan herrar öfver håndelserna; låtom oss bekåmpa vårt eget tyranni likavål som andras; vedergållom det