Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1851, sida 1

-AA 2 RO — Eftersom hon år en engel, sade Septembrisören leende, så låtom oss skicka henne till de öfriga englarne. — Men utan tvifvel finnes hår flere adliga familjer? — Ja, familjen de Longpre, sade fanatikern. I detta ögonblick gnisslade den olycksbringande vindflåjeln vårre ån någonsin. — Jag skall noga akta mig, sade en af Jacques Taillefers grannar, som gerna ville ställa sig in hos vinhandlaren, att öfverlemna fru de Longpre, som år den båsta qvinna i verlden, åt folkets håmnd; men jag anklagar hennes vindslöjel, som plågar alla menniskor hårstådes: Ni skall icke finna en enda stackars f—n som icke har ett horn i sidan emot den der tandgnislaren. — Jag talar icke för mig sjelf, tillade han, ty jag har inga tånder qvar. . ? 2 Septembrisören vände sig om och sade: — Medborgare, skrif upp fru de Longpres vindflåjel. — För hvilket brott? frågade Arnould, som icke kunde afhålla sig från att le. — För det brottet att hafva retat tånderna på alla i grannskapet och stårt alla hårvarande patrioters sömn, samt slutligen för dess tyranniska och feodola uppförande mot folket.