Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1851, sida 1

öresunds-tullen. Inom få veckor år tiden inne för afgörandet af den vigtigaste fråga, som på en tid af nåra fyratio år förekommit i våra förhållanden till utrikes makter — den nemligen, huruvida vi fortfarande skola vara underkastade den tryckande och skymfliga beskattning, som nu i Öresund upptages af Svenska handelsskepp, för råttigheten att segla förbi våra egna kuster. Och likvål! Skulle man kunna ana, att någon så vigtig fråga år å bane? Det höres icke ett ljud derom, hvarken enskildt eller i det offentliga, och med bekymmer ser hvarje vån af sitt fådernesland, som för dagens små strider icke helt och hållet förlorat minnet för de större angelägenheterne, huru denna dödstystnad i en af dem hvaruti regeringen, om den velat utråtta något af varaktigt värde, så väl behöft stöd i en stark solkopinion, bådar ett sorgligt slut på hans billigaste sörhoppningar. I aflågsna lånder, icke blott i Europa, utan åfven långt bort på andra sidan verldshafvet, har man långe haft uppmårksamheten spånd på denna tidpunkt eller, råttare sagdt, man har troligen redan tagit sina mått och steg, får att snart, når den af Sverige och England med Danmark ingångna konventionen i Juli innevarande år löper till ånda, söka förskassa sig antingen befrielse från sundstullen eller en annan reglering deraf; i vissa stater, såsom Preussen och Förenta Staterna har man till och med beslutat att, om så nådigt finnes, med vapenmakt tvinga Danmark att gå deras billiga Önskningar till mötes: men i Sverige, som har det nårmaste intresse i denna fråga, då vi af naturen hafva lika och till och med större del i Sundet ån Danmark (om man nemligen skulle antaga att någon makt har råttighet till besittningen af eit dylikt farvatten), då vi åfven i den inrikes seglationen oupphörligt trakasseras af denna tull, och då vi således till skadan deraf åfven måste lågga skammen, — i Sverige synes regeringen nu icke mer ån tillförene ämna upptråda med kraft och energiskt påyrka fosterlandets rått och båsta. Men om regeringen glömmer sin pligt, om äfven den allmänna opinionen, vand att se fosterlandets vigtigaste angelågenheter lemnade vind för våg, i detta fall lagt sig till hvila, så år det pressens åliggande att söka An mn rAAAA VS HK —— —.m