Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1851, sida 1

Efter att de tjugo årens förvisning till de Filippinska öarne tilländalupit, kom han i munkklåder till gallret i talrummet. Hon såg, att det blott skedde för det frivola nöjets skull att ånnu en gång se den stackars varelsen, som han hade krossat; han hade ingen aning om, att han i tjugo år varit hemfallen åt den biltraste, mest ursinniga håmd. I sin verldsliga, från nunnecellerna aflågsna bostad hade hon den föregående aftonen upptagit förrådaren och, i det hon nu sköt sin sångs gardiner åt sidan, visade hon den unge officeraren prestens lik, som han skulle bortskaffa. I afbrutna meningar meddelade mig den unge mannen detta åfventyr; huru skall jag dock kunna skildra mitt bekymmer, då jag minut efter minut såg hans krafter försvinna? Innan jag ånnu kom på det rena med mig sjelf, om och huru en låkare skulle hemtas, var han dåd under de håftigaste konvulsioner. Huru kunde jag med ord återgifva min bestörtning. då jag insåg den dubbla fara, som I så plötsligt frammanats kring mig af alldeles obekanta personer? Enligt all sannolikhet skulle jag blifva anklagad för ett dubbelt mord. I daggryningen måste det i munkklåder inhöljda liket finnas på vågen, den unge mannens lik i vårdshuset; det var möjligt, att