Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1851, sida 1

eller kortare diskussioner. 19:de punkten af denna hufvudtitel, i hvilken af utsk. tillstyrkts nedsättning af den vid sistlidne riksdag stadgade terminsafgift vid statens lärdomsskolor (från fem till tre rår) föranledde en både liflig och intressant diskussion. Såsom nyss nåmndes, blef den af ståndet bifallen. Borgareståndet medhann i sitt förmiddagsplenum de 16 första punkterna af statsutskottets utl. N:o 85, eller riksstatens sjerde hufvudtitel. Hr Petts uppträdde såsom talare flera gånger med värma och lycka. Bland annat yttrade han, att det vore representationens vackraste uppgift att genom varningar och vågrade statsanslag söka återföra regeringen på råtta vågen, i fall hon genom kortsynta vånners råd och rådslag derifrån förirrade sig. Regeringen hade, enl. talarens åsigt, intagit en stållning, som på en gång var vådlig både för henne sjelf och nationen, i det hon dels redan tillvågabragt, dels sträfvade att tillvägabringa ett militårvålde, som ger anledning befara en verklig terroism, och hvilken redan börjat utöfva inflytande inom ett af riksstånden. — I:sta punkten ar utlåtandet bifölls; den 2:dra lades till handlingarne; 3:dje punkten bifölls, med 26 ja mot 23 nej. 4:de punkten återremitterades; 5:te till och med 10:de punkten bifölls. Den ll:te, i hvilken utskottet tillstyrkt begärdt anslag till inråttande af instruktionskompagnier, återremitterades. 12:te och 14:de punkterna biföllos. Den 13:de lades till handlingarne. Om den 16:de, hvari tillstyrkes åtskilliga löneförhöjningar till artilleriet, uppstod en ganska liflig diskussion. Punkten blef med 31 ja mot 20 nej bifallen. I det plenum, som ståndet hade på eftermiddagen, fortsattes föredragningen af riksstatens 4:de hufvudtitel från och med 17:de punkten. Af de återstående punkterna blefvo den 18:de, 21:sta, 23:dje och 24:de, den sistnämnde tillika med den vidsogade tabellen, återremitterade. De öfrige biföllos. Derefter förekom den semte hufvudtiteln, af hvilken den 10:de, 21:sta och 22:dra punkten återremitterades; de andra biföllos ester längre eller kortare, osta ganska lisliga diskussioner. Bondeständet diskuterade i nära 43 timma statsutskottets utlåtande N:o 82 angående utgifterna å första hufvudtiteln. Af desamma biföllos 1, 3, 7 och 8 punkterna utan diskussion samt 6 efter votering med 45 ja mot 36 nej; 2 och 4 punkten återremitter ades. Skriftliga anföranden i hvilka alla afstyrktes beviljande af anslag åt H. K. H. Kronprinssessan och arffustarne, upplästes af Jan Persson, Per Hansson, Arfvid Arfvidsson, Jan Christoffersson, Ol. Andersson, Joh. Olsson Hhörnfeldt, J. E. Eriksson, Gustaf Pettersson, Joh. Johansson, Nils Larsson, N. Andersson, Per Persson från Wermland och Ephraim Larsson. En mängd talare yrkade återremiss af orsak att det åt H. K. H. Kronprinsen beviljade anslag voro så högt tilltaget, att det äfven kunde räcka till bestridande af H. K. H. Kronprissessans nälpenningar; och emedan landet, ehuru det älskade sitt konungahus, dock icke egde förmåga att bifalla alla de penningeanslag, som det önskade. I denna syftning talade äfven Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län, i det han yttrade: aI denna ömtåliga och grannlsga fråga hade jag ämnat vara tyst; men då jag erinrar mig åe vid den sistförflutna riksdagen gifna föräkringar, att om H. K. H. Kronprinsens apanage ökades med 75,000 rdr årligen, skulle riksstånden kunna vara fullt förvissade om att inga medel mer komme att begäras, hvarken till betäckande af förmälnings-kostnaderna, eller under någon annan benämning, så länge H. K. H. fortfore att vara Sveriges kronprins, — kan jag icke underlåta, att emot beviljandet af ifrågavarande anslag göra mina anmärkningar. Då jag hemkom från riksdagen och af mina kommittenter tillfrågades hvilka åsigter, jag hyst i frågan, erkände jag öppet, att jag, på grund af ofvannännämnde försäkringar, voterat för den begärda tillökningen. Förebråelse för denna min lättrogenhet saknades då icke, och jag inser nu ock granneliga mitt misstag att tro granna ord och fraser i dylika frågor. Jag skulle komma att stå illa till boks hos mina kommittenter om jag ej nu öppet gjorde denna bekännelset. Att så väl jag som mina kommittenter älskar konungahuset och den höga familjen lika högt som något annat samhälle, kan jsg på min heder försäkra; men just derföre yrkar jag återremiss i denna punkt, ty icke öfverväga de ifrågavarande 18,000 riksdalerne obehaget för de höga personerna att vid deras resor genom lan