Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1851, sida 1

det, i stället för äreportar och hurrarop, blott få se mulna och nedslagna ansigten bland sina trogna underdersåtare. Jag har dessutom instämt i David Anderssons reservation beträffande äktenskapskontraktet mellan de höga rertrahenterne. Om den åberopade handlingen är så diplomatisk, att den icke för Rikets Ständers statsutskott kan uppvisas, så må det förlåtas mig att jag håller före att Rikets Ständer böra anse folkets penningar lika diplomatiska. Jag förenar mig tillika med dem, som yrkat återremiss af ifrågavarande punkt. . Alla talare yrkade återremiss af 4 punkten (hvari statsutskottet, utan någon väckt motion derom, förordat ett anslag af 10,000 rdr årligen till arffurstarne) emedan . densamma tillkommit i strid mot grundlagens föreskrift, som bestämmer att endast konstitutionsoch b ankoutskot ten äro behöriga att till rikets ständer framställa proPosition; hvadan statsutskottet, som ej eger en sådan rättighet gått bredvid grundlagen då det, efter att hafva afstyrkt herr Rääfs motion, sjelf företagit sig att föreslå en förhöjning i arffurstarnes apanage. Strindlund tillade dessutom att beviljandet af anslag åt det kungliga huset på enskilta motionärers förslag skulle endast och allenast föranleda till lycksökeri, hvilket Ståndet för sin del ej borde uppmuntra. Märkvärdigt kvar att erfara, huruledes vid ifrågavarande plenum de fleste af dem, som annars inom Ståndet pläga sjunga ut, såsom det heter, iakttogo tystnadens vältalighetk. Bland dessa befann sig äfven, besynnerligt nog, Ola Månsson. Han hade, såsom order föllo sig, Åfått tandverk. — Anders Eriksson från Elfsborgs län deremot tog riktigt bladet från munnen och lät ej otydligt förstå, att han haft påkänningar från högre ort, hvilka hans samvete och öfvertygelse dock ej tilläto honom att göra afseende på. Enahanda lärer förhållandet varit med åtskilliga andra ledamöter inom Ståndet, ehuru de ej under diskussionen antydde något sådant. Resultatet af den långvariga diskussionen blef, såsom ofvan nämndt är, att 2 och 4 punkterna återremitterades liksom af Borgareståndet. Till votering dristade man ej att låta dem komma, alldenstund knappt 10 röster voro att påräkna för bifall till utlåtandet i dessa punkter. På eftermiddagen fortsatte Ståndet föredragningen och handläggningen af Statsutskottets betänkanden N:is 83 och 84, angående 2:dra och 3:dje hufvudtilarne, samt första punkten af 4:de hufvudtiteln. 1:sta, 4:de, Ö:te, 6:te, 8:de till och med 12:te punkterna af bet. 83 biföllos; den 7:de lades till handiingarne; den 2:dra och 3:dje återremitterades. N:r 84 bifölls i dess trenne punkter; I:sta punkten af N:o 85 återremitterades med en pluralitet af 4 röster. Uti Bevillningsutskottets plena har beslut blifvit fattadt att tillstyrka, det alla förbud skola ur tulltaxan försvinna. Det berättas uäfven att beslut skall i dem hafva fattats om tillstyrkandet att all införselstull å viner skulle ur den antingen utgå, eller ock denna bandelsartikel beläggas med blott en ytterst låg tull. Rykten cirkulera om att höga vederbörande, så snart statsregleringen, dechargebetänkandet och bevillningsfrågan blifvit undanstökade, skulle låta afblåsa riksdagen. Detta vore att göra det onda, öfver hvilket man nu på vissa håll förargar sig, 10 resor värre. Också finner detta rykte icke någon tilltro hos personer, som annars pläga vara väl underrittade.