Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1851, sida 1

ES— — — äs— — —— 242-2c2c— ——— mot min egen vilja uppenbara sanningen för mig. Skulle det anses för oförsynt, om jag anhöll om en upplysning i denna sak? — Ingalunda, svarade Raimond efter något betänkande. Några och tjugo år, som förslutit sedan denna tid, hafva föråndrat sakernas ställning. Så sörsigtig jag förut varit att, för att rådda mitt eget lif, kasta en slöja öfver denna håndelse, lika lugnt kan jag nu lyfta den. Då jag var några och tjugo år gammal, företog jag en resa till Spanien såvål för nöjes skull, som för att utvidga mina kunskaper. Ung, lefnadsglad, hångaf jag mig åt alla njutningar och beklagade endast att jag ännu icke råkat ut lör något ovanligt åfventyr, ty hvad de vanliga betråffar, så faller det af sig sjelft, att de behagfulla vinkarne med solfjedern, signalerna bakom jalousierna, de småktande blickarne bakom den hänförande mantillan icke lemnade mig kall, och jag söretog ofta nattliga promenader med guitarren i hand. Jag hade allaredan genomsträfvat den största delen af Spanien, utan att se min långtan efter ett allvarsamt åfventyr tillfredsstålld, då jag, i det jag stållde min kosa till sådern, betrådde det herrliga Andalusien. Jag behöf