Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1851, sida 1

— k — — ——744444242424g4g4gaggagagagag LL nnnnnnnn: tillhörande konungen, hertigen och åtskilliga af de holsteinska herrarne; många förde matvaror: en vildt, en annan tamt fjäderfå — alltsammans fårdigt att såttas på spettet eller läggas i grytan. Tåget slöts af en karavan marketentare och marketenterskor, spelmån och skökor, soldathustrur och barn, blandade om hvarandra. Hade vädret varit bättre, skulle ej en gång de förnåma damerna hafva qvarstannat; nu deremot måste de till en början nöja sig med klostret, från hvars fönster de tillvinkade sina mån, ålskare, fåder, bröder, slågtingar och vånner ett obekymradt -Lef vållPå skansen vid Dusend Dyvels Werff hade man hört signalskotten i Meldorp, oaktadt vinden bar ifrån; men då luften var tjock af töcken och snö, blef det omöjligt att se ditdfver, och likaså omöjligt att gissa, åt hvilket håll fienden vånde sig. Stormen och snöyran tilltogo beståndigt. lsebrand eltersäg kanonerna, låt betåcka sånghålen, drog försorg om att krut och luntor noga aktades får fuktighet, o. s. v. Allt imellanåt lyssnade han och blickade ut ät vågen till Meldorp. Efter något mera ån en timmas förlopp, råknadt från det sista kanonskottet, ropade Reimer, som beståndigt hade stått på utkik: -Jag tycker mig varseblifva något som rår