Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1851, sida 2

veta båst sjelf, om det var blott försigtighet, som bragte er att följa med qvinnorna, i stället för att taga del i stadens försvar? — Hår finnas många nårvarande af dem, som voro med mig, yttrade Holm stolt och såg sig omkring i församlingen, låt dem såga, om jag icke tillbjöd innevånarne att gå i deras stålle, ehuru jag såg en viss, onytig död för ögonen! Detta bejakades från flere håll. Jag år skyldig såderneslandet mitt lif, fortfor han triumferande, och skall åfven årligt gålda denna min skuld; men derföre öfverlemnar jag mig icke åt ett blindt öfvermod. viljen J andra strida, så är jag med; men ösverlåggen först moget, hvem som skall sörja för de vårnlösa, når vi andra hafva stupat på årans fålt. — Carsten Holm år en bra karl och talar med förstånd och öfverlåggning! yttrade Hans Peters, en af de fyrativåtta. Vore det icke båttre, att i tid gilva vika för stormen? Den begårda penningesumman kunna vi lått anskaffa och med de trenne skansarne kunna vi vål handla efter vårt eget tycke når först fienden år borta och hans hår upplöst. — Han har rått! ropade flere ståmmor: Hans Peters pratar icke i vådret. Johan AÅrens trädde ånyo fram, utstråckte armen och sade med höjd röst: Kännen J