Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 1

Article Image
1850: 905,416 Således hafva Danskarne nedsatt civillistan sör en konung, som de, så att såga, bära på sina hånder; de hafva icke hindrats af den s. k. grannlagenheten — hvilken hår alltid fram hafves emot dem, som yrka på sparsamhet, emedan man, illa nog, förutsåtter att vår dynasti icke tycker om sparsamhet med folkets penningar — från att värna folkets rått, och nedsåttningen har skett, utan att i ringaste mån störa det goda förståndet emellan konung och folk, emedan dessa hafva der ett gemensamt fådernesland och gemensamma syften. Vi hafva visat huru disproportionerligt håg Sveriges civillista år, i jemförelse med andra Staters, huru densamma varit i enorm tillvåxt, under det att denna utgiftspost i andra lånder I förminskas, och huru, under det att andra monarker sjelfve eftergifva betydande summor af sin civillista, eller deruti föreslå nedsättning, vår nuvarande konung, likasom hans närmaste höga företrädare ståndigt söka endast uppdrifva sina inkomster till den högsta möjliga höjd. Låtom oss nu se till, om det icke gifves något medel att hejda detta ruinerande system! Vi upprepa, att våra anmårkningar icke gålla de 18,000 rdr bko i och får sig. Får vår del skulle vi gerna, om det berott af oss, velat bevilja detta belopp dubbelt åt vår kronprinsessa, om icke hufvudtiteln i sin helhet vore redan dfverdrifvet hög, och om icke detta system att oupphörligt bevilja det ena mindre anslaget ester det andra, utan att pröfva den kungliga budgeten i sin helhet, redan visat sina olyckliga söljder i den enorma totalsumma, som vi nu uppnått. Men då nu så år, och man likvål tyckes såsta så mycken vigt dervid, att den kongl. familjens sårskilda medlemmar hafva sårskilda anslag af staten, de må i ösrigt vara millionårer eller ej — nåvål! må de då erhålla sådana; men, om regeringen ock låtsar glömma, med hvilken oerhörd generositet — eller, råttare sagdt, slöseri — stånderne förut beviljat anslagen till konungens hofhållning, må stånderne åtminstone visa, att de sjelfva ihågkomma det, och må de således reducera dessa sednare anslag till en sådan punkt, att de blifva i tillfålle att nu och framdeles tillfredsställa de öfrige medlemmarnes af den kongl. samiljen anspråk; ty antalet af dessa medlemmar, likasom deras behof eller anspråk, åro i stigande, och de skola sannerligen icke underlåta att låta höra af sig. Det år ganska anmårkningsvårdt, att, då i alla andra budgetfrågor det begårta anslaget nödvändigt måste stå i ett noga afpassadt förhållande till behofvet, och således det sednare alltid måste undergå den noggrannaste prösning, innan det förra beviljas, åger ett alldeles motsatt förfarande rum i frågor om anslag till I:sta hufvudtiteln. Till en del åger detta en antaglig sörklaringsgrund i den förmenta svårigheten att ingå i hofhållningens detaljer, men hufvudsakligen torde detsamma hårleda sig från en hos oss rådande nåstan panisk förskråckelse för att se en så -ömtälig sak på nåra håll; ty vi hafva i det afSseendet ånnu icke hunnit öfver det konstitutionella samhållslifvets barndomstillstånd, att vi anse folkets råttigheter böra tystna inför dynastiens privatintressen. Äfven i öfrigt A AA

31 mars 1851, sida 1

Thumbnail