Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 1

isynnerhet de yngre, skyndade till försvar och kamp på lif och dåd; men nåstan lika så många, synnerligast de åldre, rådde till eftergifvenhet och fred på billiga vilkor; och dessa hade åfven bragt å bane den förut omförmålta beskickningen, ehuru de förra hade stållt så till, att den modige och stolte Wolf Isebrand blifvit stålld vid sidan af den sluge och smidige Carsten Holm. Deras fullmakt innehåll: att de vål i yttersta nådfall skulle lofva konungen och hertigen en penningesumma, likvål icke under namn af skatt eller tribut; men ingalunda medgifva de tvenne ifrågavarande skansarnes anlåggning vid Meldorp och Brunsbuttel; blott den tredje vid Ejdern kunde under vissa vilkor tillåtas. Som vi hafva hört, hindrade dock furstarnes omedgörliga strånghet, Isebrands likaså oböjliga stolthet, och kanhånda den tvetydige Holms egna hemliga planer hvarje underhandling. Begge kommo nu tillbaka och omringades af en nyfiken och frågande hop, som oupphörligt ökades, men fick beständigt korta och otydliga svar. De banade sig våg genom den tått sammanpackade massan, och trådde fram för landets styresmån. — Krig! — ropade Isebrand, innan han ånnu blef tillfrågad. — Krig! — gentog den stridslystna ung