Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 1

re: medvetandet om egen kraft och värde, minnet af försädrens segrar, siendtliga hårars nederlag, sruktansvärda sienders sörödmjukelse, o. s. v. syllde Ditmarskaren med en stolthet, som allt för ofta gick till öfvermod; men hans stolthet satt icke i klåderna, den låg på djupet af hans hjerta, i kånslan af eget menniskovärde och sjelsståndighet. Blott ringa var derföre hans alltid lika, simpla och enkla folkdrågt mot de höga herrarnes brokiga glitter. Bara mörka skepnader hvimlade om hvarandra på Hejdes torg, i de tillstötande gatorna samt ut och in i kyrkan, liksom bin vid kupan under svårmningstiden. Presterna sjöngo sina messor vid de olika altarne; tusentals af begge könen och af alla åldrar strömmade till och knåsöllo sör den heliga jungfruns bild, utbedjande sig af henne seger och beskydd för det betryckta fåderneslandet. Alla klockor ringde sjerran och nåra öfver hela Ditmarsken och sammankallade folket till bot och bön. På torget i Heide höllo de åtta och fyratio föreståndarne råd, omgifna at skaror af mån och ynglingar. Aldrig tillförene hade friheten befunnit sig i en dylik fara; aldrig hade så många och måktiga fiender förenat sig till landets förtryck och undergång. Derföre voro också meningarne delade: Många,