Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 1

berömmet icke blifva stort, om trenne stora konungariken och ett hertigdöme, hvilka kunna uppställa tre gänger så mänga krigare som det sinnes menniskor i Ditmarsken. få bugt med ett tjog landsbyar, och bytet skall i så fall blifva ringa; ty det lilla vi hafva taga vi med oss. Men skulle lyckan gå våra fiender emot, och Gud och den heliga Jungfrun strida för de nödstållde ... Han stannade; de buskiga ögonbrynen drogo sig högt upp på pannan, och Ögonen, som hittills knappast varit synliga, rullade stora och stolta omkring alla de tillstådesvarande. — Det år icke första gången — fortfor han — att de holsteinske herrarne hafva kommit snarare ifrån Ditmarsken, ån de drogo ditin, och att de gått fårre hem, ån de tågade ut. Det har håndt förr, att en regerande hertig lemnat sin hår och sitt lif i våra tråsk.Under detta tal hade nåstan hela sållskapet rest sig från bordet, och bildat en halfcirkel omkring sändebuden. Några betraktade dem med hänfulla blickar; andra, i synnerhet de yngsta, månstrade deras klådedrågt med gäckande miner. Blott konungen, de tvenne danska riddarne Knut Göe och Ebbe Geed och en annan sråmmande herre hade blifvit avarsittande på sina platser. Såsnart talaren slutat och gifvit sitt goda råd, utbröt åhö