Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 1

— —— — — — — — Må beng 11) ansåkta hvarje byling 12! — Du darrar ... ah, Visste jag att du ämnade förråda oss ... — Ha, då skulle vi punda 13) dig. — Värre, vårre! Han skulle sitta i krom 14). Du vågar ej se upp. Du år blek, som ett lik ... Den misstånkte brummade, men såg upp blott under lugg; man mårkte att han endast med stor anstrångning lyckades bibehålla lugnet i sitt utseende. Vånnerna kallade honom gemenligen Tjuren. , De andra två stodo med höjda knytnåfvar öfver honom, fårdige att slå till. Dumhufvuden! yttrade han slutligen och reste sig upp. Hvad har jag att förråda... slicka .. Hvitsippa ... hör du... kom hit . Mer brånvin ... skynda dig... — Bra taladt, kamrat... bra taladt.... hit med katschali lÖ5) 1) Erkedjefvulen. 2) Taga. 3) Klockan. 1) Slår. 5) Benen. 6) Qvinna. 7) Förrådt. 8) Gossarne, bröderne. 9) Båten. 10) Helfvete. 11) Fan. 12) Polisbetjent. 13 14) Straff, brukliga inom fängelserna bland fångarne. 15) Bränvin. Rabba betyder äfven bränvin. Med anledning af dessa uppgifter, hänvisa vi till bilagan n:o 1, efter första delens slut, der en ordentlig ordbok öfver tjufspråket, så fullständig, som författaren efter trägna forskningar lyckats erhålla den, skall intagas. Författaren såtter låsaren in medias res, såsom det heter. Af sista noten torde hafva inhemtats att författaren utlofvat en ordentlig ordbok öfver tjufspråket, hvilken såkerligen skall intressera åfven andre ån egentliga romanlåsare. Flera skildringar och episeder åro, enligt författarens uppgift, trogna kopior af verkligheten.