Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1851, sida 1

hvarandra handen till mensklighetens frälsande från slasveriets ondo, till asgörande kamp i frihetens och broderkårlekens ande. — Till dess, j Skandinaver och j Tyskar på vår cimbriska halfö! till dess varen stilla. Båren tåligt era fjettrar, i hvilka j, såsom en naturlig följd af en blodig arfsföljdsprocess, blifvit ånnu fastare slagna; sköten ömsesidigt era sår, ert blödande hjertas sår; älsken hvarandra inbårdes! ty det år humanitetens heligaste bud. Partier låta sig provisoriskt bedåras och illusoriskt dragas vid nåsan, men folkstammar låta sig icke bortschackras eller bortsluddras såsom saluvaror eller inventariipersedlar, tillhåriga en murknad eller i framtiden hoptiggd thron. Nationerna bestå af folkstammar; menskligheten af nationer. Nationernas enhet i sjelfståndiga fristater, mensklighetens enhet i humanitetens ande, menskoslågtets befrielse på det sunda förnuftets basis, menskans emancipation såsom medlem af menskliga samhallet, sörsvarandet af alla menniskordttigheter och uppfyllandet af alla pligter: det år målet för hvarje inre solkrörelses stråfvan i vårt nittonde århundrade. Och den som bår ett menniskohjerta i sin barm och år medveten af sitt vårde såsom menniska, han verke och stråfve får detta höga allmånna mål, till den eviga urandens åra, hvars makt uppenbarar sig i alla folks och alla tiders historia! hvilken genom tankens ljusstråle undergråfver och tillintetgör tyrannernas tillrustningar; hvilken utplånar dynastier, såsom vi utrota tistlar, och hvilken afvåpnar en czar och stråcker honom till marken i sin jordiska vanmakt, liksom vi söndertrampa en skorpion. J Skandinaver och j Tyskar, låren på samma gång, som j insen det höga målet, att uppskatta den ståndpunkt, på hvilken menskligheten kåmpar och strider i nårvarande tid. Det år upplösningen på en stor verldsperiod, hvilken började för tvåtusen år sedan, då jemnlikhetens, menskokärlekens och råttvisans låra framtrådde i demokratiens martyrdom, men sedan början af sjerde århundradet nedsjönk i andetomma former, öfverväldigad af kyrkans och monarkiens materialism — i motsågelse af all religions ande. Det år en öfvergångsepok till en ny, ljus menskoslågtets era (tidråkning); det år andens kamp mot materien, kårlekens kamp mot sjelfviskheten; det år solkförtvislans kamp mot monarkiens princip; mensklighetens kamp för sin heligaste egendom, hvilken blifvit förhånad och trampad i stoftet af väldsherradömet -med Guds nådel, Det år inbrytandet af en ny -Ragnaroker,af en ny gudarnas skymning, ri hvilken gudarna och halsgudarna, som slafven tillbedt såsom heliga och okrånkbara, sjunka till grus, och Allfader ensam skall regera öfver alla folk på jorden!Det år förberedelsen till folkens frålsning från Faraonernas ok; aftonskymningen, som föregår natten, under hvilken -engeln med svårdet skall göra slut på den -röda monarkien och, såsom fordom i Diospolis, bryta våg för de förslasvade folkstammarna, hvilka kåmpa för återvinnandet af sitt Kanaan: — — sitt befriade fådernesland!