utsöktaste taslor, de praktfullaste hus och den vackraste hustru i hela Wien. Men var han äfven lycklig? Ack, midt ibland denna herrlighet föresvåfvade honom oupphörligt Berthas bild; om nåtterna, i hemska dråmmar, syntes hon honom gråtande och höjde varnande sin hand — lugnet, samvetsfriden hade flyktat ur hans bråst, han var ej mer den glade, sorglöse ynglingen. Omöjligt kunde han förmå sig att skrifva till den förorättade och omtala sin trolöshet — nej, det var henne båttre att begråta honom som dåd. Vintren tillbragtes af de nygifta bland hufvudstadens omvexlande nöjen, sommaren bestämdes till resor. Agnes önskade ifrigt se Schweitz; Emil sökte så mycket som möjligt motarbeta detta förslag, men då han ej kunde framdraga giltiga skål deremot, måste han uppfylla Agnes åstundan och man beslöt en utflykt till Schweits och Italien. De skulle dock undvika den trakt, der Bertha fans, men vi hafva redan sett huru ödet denna gång gåckade alla försigtighetsmått. Den ännu afdänade Bertha inbars i sitt rum; Agnes och den djupt törkrossade fadren