Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1851, sida 1

tes öfver denna upptäckt, men hoppet om hans genkårlek förbytte hennes fruktan i glådje, de voro ju båda unga och fria, han hade tydligen utmårkt henne framför andra fickor — hvad kunde då hindra deras lycka. 2— Det är vål sannt. att hon, rik, vacker, förnåm i verldens ögon kunde göra ett mera lysande parti — men hon var ju oberoende, hennes beslut var oryggligt, hvad frågade hon efter andras omdömen, då det angick hela hennes framtida sållhet. Når derföre Emil anhöll om hennes hand, råckte hon den gladt heh tillitsfullt, oah sjönk rodnande och lycklig i hans famn, skådande i inbillningen en rosenfårgad framtid, samt bekymrade sig föga om sina anförvandters ogillande och sin tants sura miner. I Långe hade Emil vacklat i sitt beslut, innan han bestämde sig till det steg, som får evigt skulle skilja honom från Bertha. Men, sökande skingra hvarje sjulfförebråelse, som ville förmörka hans sinne med den söreställningen, -att nåden har ingen lag, kanske åfven förbländal af rikedomens glans, af sållheten att kunna uppfylla alla sina önskningar, rörd af Agnes kårlek, besegrades han slutligen af Sternaus skål och efter ett par månaders förlopp, var den fattige, sörbisedde artisten egare af en betydlig förmögenhet, de