Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1851, sida 1

llarro-Harrings Sändebref till Skandinaver och till Tyskar. (Slut sr. gårdagsbladet.) Jag offentliggjorde redan år 1848 följande: Den preussiska regeringen sånde i Januari månad 1832 en hemlig agent (hr Malten) till mig i Strassburg i Frankr; ike, med uppdrag att köpa mig för det preussiska kabinettets intresse; och detta med uttrycklig antydan -i hånseende till möjliga, framtida ställningar och förhållanden i min hemortsprovins — enår man icke kunde veta, hvilken lysande anstållning der vore mig förbehällen.-— Preussens planer, i afseende på vår halfö, kånde jag alltså sedan 16 år, når jag 1848, efter en 27:årig frånvaro, åter beträdde mitt fåderneslands jord. Men ju klarare Europas framtid framstod för mina blickar, desto ifrigare sökte jag, såsom en åttling af skandinavisk hårkomst, född i en provins, hvilken sedan Odins tider icke varit skiljd från Skandinavien, under min rastlösa stråfvan för folkens sak i allmånhet, att göra vår skandinaviska nationalitet godkånd och gållande i fråmmande land, i fjerran verldsdelar, hvarhelst jag kom i beröring med menniskor, hvilkas hjertan, likt mitt, glödde får frihet och fådernesland. Min politiska och moraliska öfvertyselse förbjöd mig att med väpnad hand kämpa mot Slesvig-holsteinarnasparti, som hittills utplundrat våra folkstammar och slagtat våra bröder -för den goda saken-, d. v. s. för den hertigliga thronen. Men Jag förklarar hårmed, att jag skall vara den förste, som manar vårt folk norrom Eidern till kamp och strid, om det skulle falla de Mesrumschlungasg: fala parti ån engång in att afvefva sin tråldoms positiv-sång såsom paradmarsch under kommando af någon Ramorino — till angrepp I på skandinavisk mark, i någon dynastis sold. — Måtte vårt folk norrom Eidern behjerta denna sörklaring. och måtte de Meerumschlungna? i sitt slocknande partiursinne betånka, att de hafva framkallat reaktionen i våren 1848, gifvit den vapen i hånderna, tjenat, den; i det att de kåmpade såsom viljelösa, ärstliga slafvar — för en throns rättigheter. Måtte demokraterna, söderom såvål som norrom Eidern, verka för att upplysa det olyckliga folket angående dess råttigheter och dess pligter, på det att icke thronmåklarne i framtiden må finna låglighet att draga fördel af våra folkstammars oerfarenhet och godmodighet (hvilka den humane provisoriske mannen dist sr osetskertiene——-——-— — KJ LA cd nn F—