Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1851, sida 1

h fva delat herr C:s i hans reservation framframstållda åsigter och följsktligen, uti isrägavarande fall, inståmt i densamma. Jag vill uti min nåsta korrespondensartikel nårmare redogöra för denna i högsta grad intressanta diskussion, och det så mycket mera, som de hårstådes utkommande tidningarne ånnn icke synnerligen fåstat sig vid de: samma, oaktadt den, såsom rörande sig omkring högst vigtiga principfrågor, väl varit vård en al månnare uppmårksamhet. I bufvudsaken hafva herr justitie-ombudsmannen och hans försvarare rått. De principer, som de uppstållt, beträftande Rikets Stånders justitieombudsmans råttighet alt granska och bedöma lagskipningen inom landet, äro så välgrundade, att de förtjena en vida allmännare kännedom, ån den, som hitintills blifvit dem till del. Som sagdt år, jag återkommer hittills med det första. Bland nyheter -för dagen har jag ingen annan att delgifva ån den, att magister C. A. Bagge i går ingaf sin cessionsansökan. Magister Bagge har, tillika med herrar Bonnier och Heggström, varit en af de ifrigaste sörsäktarne af det nya slags skrå, som i sednare tider, under namn af Svenska förlagsföreningen, uppstått och åfven i hr L. J. Hjerta till en tid råknade en varm vån och försvarare. Hr Hjerta lårer dock på det sednare året hafva betydligt modificerat sina åsigter i denna del af den fria konkurrensen. Det lånder honom till heder, om så verkligen år förhållandet. Ått drifva så absurda satser som den, att det icke fick vara mer ån så och så många bokhandlare i den och den staden, emedan de icke annars kunde hafva sin utkomst, och att drifva den, oaktadt många sökande erbjödo sig att stålla den borgen, som föreningens skråmessiga stadgar föreskrisva, — det år något, som man icke skulle kunnat tro ske i medio af det nittonde århundradet, om ej svenska förlagsfåreningen haft den godheten ösvertyga allmånheten om raka motsatsen. Man gör sig hårstådes mycket lustig öfver det Ekenstenska attentatet mot tryckfriheten och ånnu mera Öfver hans expektorationer, rörande detsamma, i Morgonoch Aftonbladet. I ,folkets röst, har han, såsom jag förutsade, blifvit vederbörligen portråtterad. Imellertid underkastar sig den lille f. d. öfverstelöjtnanten all denna smålek med mycken resignation: ,han år ju martyr för en ide,och den beskedliga mannen efterstråfvar ingenting högre ån martyrkronan, vore ock den ide, som vid dess efterstråfvande föresvåfvade honom, lika fix, som den hade, hvilken inbillade sig att hans ben voro af glas och hans hjerna full af flugor. Det officiella bladet har ånnu hvarken förkunnat hr Bergmans utnåmning till landshåfding i Wenersborgs lån eller hr Stråles utnåmnande till hans efterträdare; men att både den ena och den andra blifvit i konseljer afgjord före konungens afresa till Norrige hi blifvit mig sagdt af flere vål underråttade oct trovårdiga personer. Måhånda komma ock dessa utnåmningar att blifva synliga i Postoch Inrikestidningen redan i afton. V. v. M. Annnnnngng TTEE