Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1851, sida 1

Arusuonen-, blifva för mycket för en v enda erson, huru nitisk och skicklig han ån får öfrigt må vara. Mot dessa mina nu framkastade anmårkningar kan man visserligen invånda, att så har man gjort sörut-; att den nu af sex Statsräder, begårda och erhållna tjenstledigheten icke år någon ting nytt-; att dfverflyttningen af vissa departementers portsöljer på andra personer sör någon kort tid nicke år i grundlagen förbjuden-, 0. s. v. Härtill svarar jag dock helt enkelt, att mina anmårkningar gålla sjelfva principerna, och sålunda hvarken personerna, eller hvad som har brukats eller ånnu brukas, såsom coutume betraktadt. Att 3:delar af den vanliga regeringspersonalen söker och erhåller tjenstledighet på behaglig tid derföre, att rikets högste styresman söretager en utländsk resa, kan jag aldrig gilla såsom princip, vore det ån i sjelfva grundlagen meddilvet, eller tillochmed söreskrifvet. Grundlagarne åro ej mera fridlysta från klander, ån alla andra menniskoverk. Hvad våra grundlagar betråffar, så går ingen enda riksdag förbi, att man ju har något, som man i denna ville hafva förändradt och förbåttradt. Samtalsåmnet för dagen inom sådana politiska kretsar, der man ej sysselsåtter sig med blott kannstöperi, utan har en mera vidstråckt öfverblick öfver händelsernas gång, rör sig omkring Lagut-kottets utlåtande N:o 4 i anledning af verkstålld granskning af Rikets Stånders justitieombudsmans vid innevarande riksmöte aslemnade allmånna redogörelse, för åren 1848 och 1849 afgifna beråttelser, åfvensom embetsdiarier och registratur. Hr justitieombudsmannen har i nåmnde eberåtse till Rikets Stånder(inom parenthes sagdt en volym om 256 sid. in 4:to bland annat företagit sig det oråd, att, såsom orden fallit, -håckla högsta domstolen för tvenne af densamma afskunnade, mot hvarandra rakt stridande domar. Detta har fåranledt lagutskottets pluralitet, att i ofvannåmnde utlåtande tilldela herr justitie-ombudsmannen en lindrig skrapa, sålunda nemligen, att justitieombudsmannen egde frihet att uttala omdåme om de förhållanden, som han granskat; men att ei saltet får utöfvanden af denna frihet en större varsamhet och grannlagenhet torde kunnat iakttagas. Oaktadt denna skrapa har utskottet likvål ansett sig hafva grundad anledning till det förklarande: att justitieombudsmannen motsvarat det vigt ga förtroende, honom varit lemnadt. Emot denna förklaring hafva reserverat sig: Herr Carleson, E. U.; herr Weidenhielm, A.; doktor Säve, herr Engzell, herr Ek, och, i de flesta delar, herr Wetterberg. Emot den herr justitieombudsmannen i utskottets utlåtande tilldelade förebråelse sör bristande grannlagenhet hafva reserverat sig: grefve Sparre, E.; hr Cederåckiöld, R., T.; doktor Wallin, doktor Nordstråm; prosten Melander, riksdagsfullmåktigerne Ola Månsson från Skåne, A. B. Uhr från Örebro lån och Eric Malmin från Westerås lån. Bland nåmnde reservationer utmårker sig i synnerhet hr Cederschiölds för ovanlig klokhet i deduktionen, en sållsynt logisk skårpa och ett på en gång slående och vårdigt framstållningssått. Om jag hade varit medlem i lagutskottet skulle jag ovilkorligen