Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 1

Men de manhaftiga hjeltarne hade emellertid under natten i sin undersålliga ifver så grundligt druckit på upprorsmakarnes undergång. att de nu, rangerade i leder, ömkligen ragglade mot hvar sin vågg. Borgmåstaren varseblef först detta missöde, då han med en knölpåk i hvardera handen ville sätta sig i spetsen för den lilla -Heliga Skaran.Hvilken olycklig generalissimns! Hans armå var full och lutade starkt till sitt fall, och den våntade förstärkningen syntes ännu ej till. Tånk, om upprorsmassan nu skulle komma antågande! Hvart skulle då de försvarslöse försvararne taga vågen? Men når nåden år som störst, år hjelpen som närmast. Innan kl. 6 hade staden ånyo ett herrligt frispektakel. En liten afdelning soldater, under befäl af en fanjunkare, marcherade med stormsteg och fålld bajonett in genom norra tullporten. De helsades vålkomna I af den förnöjde borgmästaren och posterade sig sedan på alla gator. Denna inmarsch våckte naturligtvis ett oerhördt uppseende. Man stållde det halfdruckna morgonkasset ifrån sig och skyndade ut att se på knektarner, till hvilkas intåg ingen kunde I begripa anledningen.