Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 1

L—n B—dtxä ——W— —2 med vidtagandet af behösliga jemkningar i ett lands tull-lagar: hvar finna dessa anledningar i Sveriges nuvarande yttre och inre skick? Af Konungens till Rikets nu församlade Stånder aflåtne helsningstal, af beråttelsen om hvad 1 Riks-styrelsen sig tilldragit inhemtas bland annat, att fred år med alla utrikes makter samt att statens inkomster ingå jemt och till det öfverskjutande belopp att upphårandet af en tillfällig beskattning kunnat föreslås. Når, om icke i en så gynsam period bör det långe förväntade steget, att främja utvecklingen al Rikets yttre handelsförhållanden, kunna uttagas? Är 1848 förhindrades den af sakkunaige då tillstyrkta utvidgade handelsfrihet på den grund, att man af de öfver Continenten framgående politiska stormar befarade, det fabriksoch slöjdealster skulle till en tid nedtryckas till priset, dfversvåmma vårt land och menligt inverka på Sveriges slöjder och fabriker. Vill man åfven medgifva antagligheten, af detta resonnement, — ehuru det ej år så lätt att inse skadan deraf om landets behof af utländska varor, som på ett eller annat sätt skall syllas, blifvit tillgångligt för godt pris, och ehuru den rubbning i prislörhållanderne, som uppgafs ligga till grund för det friare handelssystemets återfrångående, redan hade upphört innan det definitiva beslutet derom fattades — hur vill man dock nu, under nåra alldeles motsatta förhållanden, argumentera sig till samma resultat, eller underlryckandet af en billig handelsfrihet, hvars lördelar den ena nationen ester den andra söker göra sig till godo? Man ön-kar åfven hår att få åtnjuta en icke afbruten freds välgörande verkningar man vill att civilisationens förmedlande, lugnande krast, ålpen skall utbildas; men på samma gång vårnar man sig mot de natio ner af hvilkas högre upplysning och öfverväsande industriella ski. klighet så mycket vore att låra, nåstan såsom emot en fiende och förhindrar, genom prohibitiva stadganden för handeln och sjöfarten, det stora gagnet af ett hastigt spridande af menniskosnillets uppsinningar, hvarhelst de göras. Får min del kan jag, oaktadt alfvarligt begrundande, icke medgifva att några yttre eller inre förhållanden förefinnas, som böra lågga hinder i vågen för en till större frihet ledande billig jemkning i Sveriges nu egande lagstiftning för handeln och sjöfarten. Att tiden för en sådan jemknings vidtagande ännu icke skulle vara inne, år åfvenledes blott ett talesått, utan verklig mening; och torde, för bestyrkande af detta omdöme, jag endast behöfva nåmna, att mer ån ett sjerdedels sekel förflutit sedan Handelsfrihetsprincipen af Konung och Rikets Stånder godkåndes; att icke dessmindre i Sveriges Tulltaxa ånnu qvarstå närmare 30 förbudsbeståmmelser, af hvilka flera omfatta för landet oumbårliga förbrukningsartiklar; att andra sådane artiklar åro belagde med 80, 90 ti!l 100 procent och t. o. m. deröfver i tull å råtta värdet samt att de på mellantiden t. ex. vid 1845 års riksdag tillkomne restrictioner i tullbeståmmelserna sedermera icke blifvit åndrade, ehuru deras obillighet och oljenlighet på det beståmdaste blifvit ådagalagd. beremot vill jag hår framlågga ett exempel på vigten