Redan klokan 5 på morgonen I våcktes hela staden af klåmtklockans hemska slag och brandtrummans dofva ljud. Elden hade utbrutit på torget; man såg ju att lågorna slogo mot Skyn. En stor solkmassa strömmade till för att se på. Sprutorna rullade skramlande öfver gatorna; hr borgmåstaren kom ned på sin hustrappa i (förlåten mig mina damer, ty det år eldsvådans skuld) bara skjortan. Men når man vål kommit till torget, befanns att hela eldsvådan inskrånkte sig till Rustibussållskapets projekterade fyrverkeri för hr borgmåstaren, hvilket efter aftal i hemlighet blifvit påtåndt midt på torget. Det var ett pråktigt Göthiskt tempel som brann der, och i dess midt strålade namnet F. J. h. (Frans Josef Brackander). Det brann ånnu en stund och sedan återföll allt i djupaste mörker. Bracksjöboarne gingo snopna hem och undrade storliga ösver det som skett. Men hr borgmåstaren han begrep han, att detta var de upproriskas signal. Han gick derför upp och iklådde sig sin borgareuniform, med vårja vid sidan. Stadsmilisen och nationalgardet utkommenderades och posterades, den förra vid rådhuset, det sednare vid borgmåstarens hus.