ste som begynte att ordna dissenternas skolväsende på privat-associationeruas våg; han stiftade British and foreign school Association. Högkyrkans presterskap tog detta utomordentligt illa, profeterade thronens och altarets undergång och kastade alla möjliga hinder i vågen för föreningen. Men Engelsmännen åro praktiskt folk och kunde omöjligen låta ölvertyga sig, att det vore någon så stor olycka, om deras barn lårde något. Kleresiet såg sig derföre nödsakadt, att bekåmpa fienden med samma vapen, och anlade åfven å sin sida skolor, till största delen på de troendes bekostnad, ehuru man skulle tro, att det, med sina 12 millioner Pund St. ganska beqvämt skulle kunna bestrida hela undervisningsverket och åndå behålla en apostolisk kompetens. Sedan 20 år tillbaka, sedan Whigs kommo till styret har parlamentet gjort några obetydliga anslag får undervisningen. Den till förvaltning af denna fond bildade kommite af hemliga rådet, en slags minister får undervisningen, köpte sig i egentligaste mening småningom genom tillskott råttighet att deltaga i uppsigten öfver enskilta skolor, uppgjorde sedermera en allmån, helt och hållet på lokal sjelfförvaltning grundad plan och förenade sig med de öfriga associationerna, med undantag af högkyrkan, hvilken alldeles icke vill tillåta någon lekman det minsta inflytande på undervisningsvåsendet. Då under och för denna strids skull tusentals förblefvo utan undervisning, bildade sig den sedan Michaclitiden öfver hela landet utbredda Lancashire-föreningen för seculareducation, det vill såga för skolor, öfver hvilka presterskapet, enligt princip, icke tillåtes minsta inflytande, och för undervisning, hvarifrån ock, åfven enligt princip, all dogmatik år utesluten. Den energi, hvarmed denna förening går framåt, har nu åfven satt massorna i rörelse, hvilka, ehuru de ej vilja se sina barn i fanatiska presters hånder, dock ånnu hysa fördomar emot Lancashire-planen. Vid en nyligen i Manchester hållen församling har man sökt finna en medelvåg. Hufvudgrunderna åro följande: Kommunalförvaltningen skall vara befullmåktigad att af hvarje skattskyldig utskrifva en skolafgift, utgörande högst 2 procent af hvars och ens inkomster. En kommission af kommunalrådet förvaltar denna fond, understödjer och utvidgar dermed skolorna och förökar deras antal, under följande vilkor: Lärarne måste förete ett betyg om sin vetenskapliga skicklighet, från hemliga rådets komm:te; undervisningen lemnas gratis; föråldrar och förmyndare behöfva icke redogöra för sin eller barnens trosbekånnelse, och kunna befria barnen från hvilket låroåmne som helst. De hittillsvarande associationerna fortfara att anstålla lärarne och nandhafva hela förvaltningen. På detta sått vill man undvika alla klippor: skolans slaftillstånd under presterna, statsskolvåsendet, hvilket man för centralisationens skull och för den motsats till sjelfförvaltning let innebår, icke alls vill hafva, och secular ducation. Öfver detta system kommer såkerigen mycket att skrifvas och då benåmnas ned sitt åndamålsenliga namn, Manchesterystemet. — —— —E ——